Förlossningen.

Jag/vi hade gått och väntat och väntat och väntat, Zeke var uträknad till den 30/7 och trodde faktiskt han skulle komma innan utsatt tid, bara en kännsla jag hade! Den 5/8 hade vi en kontroll på MVC, där allt var bra samt att vi fick info om hur vi skulle göra om inget händer, ringa och boka tid inför måndagen den 10/8 - v 41+3. 

slemproppen hade gått 2 dagar innan och jag hade lite oro i huvudet ang min graviditet/ igångsättning med Viking där det visade sig att jag hade för lite vatten, så vi åkte in till Karlskrona för att kolla statusen på fostervattnet samma dag - allt var bra så vi åkte hem igen. 

På torsdagen lämnade jag Tindra och körde för lite shopping i Sölvesborg, började få förvärkar på kvällen och framförallt natten med 5-6 min mellanrum  - dvs ingen sömn alls den natten! På fredagen fortsatte förvärkarna tom 9  men sen avtog dem lite underdagen för att dra igång igen framåt kvällen, vi åkte in för kontroll nr 2. Allt var bra och de såg värkarna dock ville de ha igång dem längre och starkare så vi skulle åka hem igen, men det visade sig att vattnet gick och de såg att jag var sliten, så vi fick vara kvar och jag fick en spruta för att sova - den funkade inte! 

På fredag morgonen var det ny CTG som såg bra ut, men vi väntar fortfarande på att värkarna ska öka, de sa att "ni kan ju gå en runda på stan" men nej, vi bestämde att vi åker hem! Värkarna tog i hela eftermiddagen, vi kollade på sista Falk filmen (den bästa!) och slutet av den kunde jag varken sitta/ligga eller stå så då packade vi ihop och körde för 3dje gången till Karlskrona, nu visste vi att det var på G - värkarna i bilen in klockade jag på 2 2-1/2min.  Var framme vid 20:30 ca. 

När vi skulle in i hissen fick jag en Värk så jag kunde inte gå in just då, och då hänger sig hissarna och vi måste ta trapporna 2 vån upp, dålig timing! 

Väl inne och ny CTG tagen, blev vi förflyttade till förlossningssalen vid 21 tiden - 7 cm öppen, vilket var en stor lättnad för mig, hade blivit knäpp om hon sagt 3-4 cm. 

Ryggen känns värst vid det här laget, trött efter alla värkar. "vill du ha lustgasen förresten" JA!! -jisses säg det då!

Liten stund efter det blev jag erbjuden kvaddlar !?! Det är tydligen koksalt som sprutas in i ryggen, sticks som getingssticks med tar bort ryggvärken - detta tackade jag nej till! Fick då lite akupunkturnålar i ryggen och mellan tårna, jag tyckte faktisk det hjälpte för ryggen - men de mellan tårna fick hon ta bort, de störde mig! 

Nästa undersökning var jag öppen 8 cm och jag vände sida, lättare sagt än gjort i det läget, och nästa position blev på knäna mot ryggstödet - och jisses det var inte skönt någonstans men för att få ner de där sista cm och "kanten" så var det att härda ut!!! Lustgas och fastat om handtagen gällde! Försökte upprepa " en värk mindre" för mig själv efter varje värk! 

Efter någon h i denna positionen ville jag verkligen inte vara med längre, sa till Andreas att "nu orkar jag inte mer",,,, men den valmöjligheten fanns inte! 

Minns att vi hade radion på, kommer inte ihåg vad det var på, plötsligt slog krystvärkarna på -"ring på klockan" sa jag till Andreas, vips var de i rummet och jag fick vända ner mig och fick ordet om att testa trycka ...... Tydligen var hans huvud inte tillräckligt långt ner - men jag skulle testa att trycka ner det,, hjärtljuden var påverkade så läkaren tillkalades. 

Först kom en barnmorska till och det  enda jag hörde var " ska vi förbereda sugklockan?" Då fick jag värk och den andra barnmorskan sa vi testar med tryck- sagt och gjort hon hävde sig på magen och jag klämde i med allt som gick, tydligen hände det grejer, ingen sugklocka behövdes, nu var även doktorn inne och övervakade, vid detta skedet när bebis huvud står och är på väg ut  är smärtan så pass hög att allt är en dimma, ta ut honom då,,,, minns jag att jag tänkte och säkert sa, Men så måste man vänta på nästa värk,,,, jag hörde Andreas "bra ida" och barnmorskan, "ta in ny luft och tryck",,, jag höll/drog i Andreas armar och de måste blivit några DM längre denna natt, 

Det är svårt att beskriva just dessa sista bitar på förlossningen redan nu efter 5 dagar börjar trauma tankarna lägga sig samt att man inte kan med ord beskriva känslorna och smärtan och sekunden senare lyckan!!

Sen kom han då ut och upp på bröstet, massa mörkt hår, men ville inte komma igång med skriket riktigt, Andreas och barnmorskan fick iväg med honom för att hjälpa till med andningen. Jag var mörbultad men lycklig att Zeke var ute och att det nu var över!