Att inte bli bjuden
Jag ser inlägg på socialmedier om sommarmingel på residenset hos Landshövdingen i Karlskrona swishar förbi mitt flöde. Tidigare var jag inbjuden på dessa, sommarmingel, julkaffe, trevliga samtal kring insynsrådsbordet, div middagar och till och med besök tvärt om. Sten, vår förra landshövding , han var en hyvens karl! Men sen undra jag vad som hände, när har jag slutat vara en bra person för Blekinge, jobba för Blekinge, eller vara en god representant för Blekinge? Eller vad är kriterierna? Har Ullrika något personligt emot mig? Eller när får man vara med och när är man borta ur ”leken” och varför? jag kan se på bilderna att ganska många består, alltså många är inte utbytta som jag själv! Kan det vara så att De har helt enkelt inte min nya adress? Ja ja, jag har ju också en massa fester som inte jag bjuder in Ulrika på, kan det vara det? Hon är vuxen och gör som hon vill i sitt hus och ämbete. Jag fick en fin blombukett och tack för tiden av Ullrika när jag inte skulle vara med i Insynsrådet mer, fick ingen vidare förklaring, tror att jag hade kunnat sitta något år till. Jag tror mig veta att såklart det för att jag lämnade Blekinge för att jobba på IKEA, men ändå märkligt, bodde kvar på samma adress och mig vetligen har IKEA stor positiv påverkan på Blekinge, så varför denna trångsynthet, det var ju marinofficerar med som absolut inte hängde tillvardags i Blekinge med när jag var med.
Jag tar det alltså personligt! Är inte så bitter som jag låter, Jag har egna mingel att gå på, men är det vuxen mobbing? Eller är jag bara oviktig numera? Var jag viktigare innan, märkligt när man ändå har adderat år av livskunskap och varför? Ja frågorna är många svaren är få? Bara Ulrika som vet ; )
Ulrika hade kanske koll på att jag tävlade VM, vetaran Vm i Göterborg. Där jag knep en finalplats, 8 i världen är jag i min ålder, löjligt nöjd över detta är jag! Vilken ära att få ta på sig landslagskläder, gå till call room och bli den andra Svensken till final, ljuvligt och fint minne! Det var dock inte alls som de veteran tävlingar jag är van vid, nu var det nästan tillbaka till forna glans dagar och konkurrensen var märkbar. Veteran tvälingar är annars så härliga, ingen prestige, ingen hat bara pepp och tacksamhet mot att vi har kroppar som inte är skadade eller ömma. Att vi lyckas på ihop familjelivet och logistiken lite då och då för att träna och tävla. Att inte bli sämre med åren, att glädjas åt varandra! Vi, jag och min bror har nu tävlat VM, vi är nu erfarenheter rikare och lite mer taggade på att kanske prestera mer i framtiden.
Jag brukar alltid unna mig lite ledig från träning när jag varit på mästerskap, det mår min hjärna bra av, att ha en sak mindre att få till i vardagen. Men Nu är frågan om nästa mål och inriktning, är det broloppet som ska få styra lite framöver? Ska jag pausa friidrotten några år igen? Jag vill fortsätta med Crossfit, om jag bara kan ta mig tid till det, det passar mig utmärkt bra att träna deras pass, kul är det också! Jag återkommer när jag landat i en plan framåt. Träna 3-4 ggr i veckan är ett måste tänker jag för att hålla mig i schack. Undrar hur många från Blekinge vi var som tävlade VM, jag vet 5 så här på rak arm, undrar om Ulrika bjuder in oss till residenset för våra prestationer? Troligtvis inte! Men jag är inte bitter ; ) Mingla på bara!
Kommentarer
Skicka en kommentar