De äldre ,,, en saknad

Nu när jag själv är förälder och mina föräldrar är mor/far föräldrar kommer jag ofta till att tänka på mina egna mor/far föräldrar, Jag har dessvärre ingen utav dem kvar i livet. Jag försöker reflektera över skillnader mellan hur mina barn är mot sina och hur jag var mot mina mor och farföräldrar och hur de var mot oss barnbarn. Båda mina föräldrar har 4 syskon var och jag har ca 10 kusiner på båda sidorna bara där är en stor skillnad. 

Jag saknar de äldre, jag hade gillat att kunna köra hem till dem med mina barn. Den som lämnade sist var Farmors "gubbe" honom älskade jag att lyssna på, hur de cyklade till jobbet oavsett avståndet, hur de gick över isarna till skolan, det fanns inga väckaklockor osv. Jag saknar mormors mat och fika, morfar som hämtar grönsaker direkt från landet till frullen, Farmors energi i allt, farfars lugn, harmoni och godisburk. Tänk att som vuxen få höra allt de varit med om och erfarenheter, att få ha dem som stöttepelare i de val man gör. 

Jag har tydliga minnen av dem alla, minns exact hur det såg ut hemma hos dem. Jag minns att det fanns massor med ställen att rota på och mycket skåp att titta i (fast man inte fick) det var fantastiskt roligt att gå på upptäcksfärd i deras hus. Själv blir jag irriterad på barnen när de rotar och öppnar skåp hos andra - har jag glömt hur kul det var??