Återblick & ägglatte

Igår låg jag och förfärades över att den här första bebistiden redan är över, ni vet de där första veckorna när allt är nytt, man precis kommit hem från BB och bebisen är helt färsk och ny. Förvisso är man själv ganska skör, kroppen blöder men läker sakta men säkert, trött men glad, osäker men ändå så trygg i son nya roll. 

Man glömmer fort -eller förtränger ? 

För 5 månader sedan förfärades jag över hur fruktansvärd en förlossning är, men när man fått tid att läka och reflektera så är det ju det häftigaste/största och den mest fantastiska bedrift man kan göra, finns inga marathon i världen som kan slå det! 

På bilden nedan ser jag glad ut, och det är jag mellan värkarna, men mycket snart efter denna bilden var det sparsmakat med leende vill jag lova (tills han kom ut) 

Bilden nedan är från 1 dag innan förlossningen, svullen men inga krämpor, tanken var att jag skulle få en spruta så jag skulle kunna sova och samla kraft inför Vad som komma skulle - sprutan fick jag i häcken !?! Tror ni jag sov -Nix, blev avslappnad och dåsig men sov gjorde jag inte, hade förvärkar hela natten och tydligen tar inte sprutan värkar, typiskt. 

Kaffe o macka på förlossningsavdelningen satt fint just då men inget slår mackan o kaffet man får efter förlossningen 

Från en fika till en annan; 

Min bror tipsade om en "ägglatte" vilken har blivit min nya favorit, ägg, nymaltkaffe,lite grädde, kanel och kardemumma, mixa och drick! Jag vet att ägglatte inte låter så gott men det var det! Tack för tipset säger jag!