Vill (för) mycket

Vi får barn helt fel i livet känner jag ibland  mitt uppe i allt, jobb, karriär, barn, hus, hem, allt ska hända nu!  Har man som jag en hjärna som galopperar fram blir det ibland svårt att hantera prioriteringarna, finns det rätt och fel äns ? Jag vill vara här och nu för att kunna njuta av framförallt bebistiden och ledigheten men samtidigt vill jag inte att chanser och möjligheter flyger förbi mig "bara" för att jag just nu är hemma, det är för mig en svår ekvation. Jag vet att många tycker det är en självklarhet att vara 100% med barnen när de är små och de flesta förstår nog inte min inre oro och stress av att missa något, och jag avundas dem!! Skönt det måste vara för hjärnan! 

Att vara mitt "yrkes jag" är något JAG mår bra av och något jag vill identifiera mig med, Men jag vill inte heller missa mina barn och missförstå mig inte jag mår bra av att vara med dem också. Men  det blir en smärre chock när det helt plötsligt är det ENDA man är,mamma alltså, hotell direktörs ida får ligga på is.

Önskar alltså att jag både kunde få ha kakan och äta den. Fast är det inte så att jag har det ? Jag har ett jobb jag gillar men nu får jag njuta av bebismys en kort tid i livet ? Måste bli bättre på att tänka så!! 

Hoppas någon förstår vad jag menar 

 

Dagens ida: osminkad, okammad och ca 10 kg för mycket! 

jag inbillar mig att om jag klär mig i sportkläder så är chansen större att  jag tränar. Jag hade som mål att springa idag men det sket sig om utrycker mig krasst, lyckades dock duscha nu på kvällen när Zeke somnat, är det något man lär sig som småbarns förälder - är att vara tacksam för de småsakerna 

Nu ska jag hinna sova innan det är dags att vakna igen.