Men för livet del ett

Dagen som ungarna hade väntat på så länge kom äntligen, dax att åka till lalandia! Resan dit var allt annat än njutningsfull, tänk er långa bilköer, vi kör i 20km i h ett barn som högljut gör glädjetjut och det allra minsta som skriker för fullhals av missnöjdhet. När Zeke gråter så hejdlöst går jag sönder inombords, tror att han ska få men för livet, jag är så stressad av detta att jag nästan börjar gråta själv. Två amningspauser fick vi ta på dit resan som tog ca 5h mest för att stilla mina nerver tror jag. Viking åkte med min pappa och hans sambo och det var väldigt tur då han inte hade stått ut med Zekes skrik så länge, hu vilken kaos det hade blivit, tindra kämpade på och försökte trösta men han gav sig inte (trött och sen övertrött) 

Titta, jag kan vara arg