Hemmakär eller inte ?

Ni som känner mig och eller har läst här inne ett tag vet kanske att det är många funderingar och tankar som krockar i mitt huvud, här är en till: 

I de flesta fall (läs 99%) när vi/jag ska umgås med någon eller några är det just jag/vi som åker till dem, fast det oftast är enklare på andra hållet med tanke på barnen! Jag tycker det är mer avkopplande att vara "borta" blir lite nytt ett avbräck i min vardag liksom, är inte det märkligt? Ibland (läs offta) är jag missnöjd på mysfaktorn i vårt hem och tänker att "om det bara var lite mer ombonat" eller "om vi hade detta" så skulle jag trivas hemma mer. 

Jag har ett genuint intesse av att se hur det ser ut hemma hos andra, jag bryr mig dock inte om hur det ser ut, stil, märken, ordning ect kan tom tycka det är skönt om det är lite stök och skit i hörnen. 

 Jag tror att det handlar mer om hur man är som person än hur man har det hemma, jag gillar helt enkelt vara i farten och på språng, måste bara komma ihåg det när jag ibland (som i dag) vräker ur mig "att så fort vi är hemma en dag så åker vi iväg " - inte konstigt maken blir förvirrad!! Måste vara förvirrande för det mesta att vara gift med mig ! 

jag har aldrig haft ett hem där folk "hängt" jag är mer den som gillar att hänga. 

På tal om fint hemma, så har min (vår) bröllopspresent äntligen fått innehåll, orkidéer, så fint blev det tack vara mamma (de bara stog där en dag när jag kom hem) 

Fick insperation till detta när vi var på Upper House senast, deras kruka var dock lite större