Ensamt...

Det här med att vara hemma, är knäckande, addera dessutom att jag inte sovit ordentligt, med det menar jag mer än 1-2 h i sträck de senaste nätterna kan ni själva räkna ut att mitt humör sviktar. Det är inte det med att vara hemma som är problemet, faktiskt ganska skönt att vara ledig men det är när jag inte kan prata med någon (vuxen) som jag inte fixar. Samma sak jag beskrev med min långpromenad häromdagen, att inte få få utlopp och utbyte av mina idéer och tankar, vara själv med mina egna tankar - hu va hemskt va? 

Andreas har varit på resande fot i 2dagar och har mycket att stå i vilket gör att jag inte äns kan blurra med min egen man - tragiskt (troligtvis skönt för honom)

Tindra är sjuk och ligger däckad framför tv, jag roade mig just med att gå runt huset - tre varv tog det sen somnade Zeke. 

Jisses vilket tragiskt inlägg, jag är medveten om att det inte på något sätt är synd om mig, jag är tacksam för mycket (det mesta) men jag kan få gnälla lite jag också! 

Måste hitta andra föräldrarledighet som jag kan terrorisera om dagarna

Nu har jag fått "dille" på dessa tandtråd grejer, nästa gång jag blir kallad till tandläkaren ska jag minsann få beröm istället för skäll!