Min man

Idag fyller min man: Andreas år, jag gick upp lite tidigare än honom för att sätta upp en "lightbox" med texten " Grattis Andreas 32  som jag köpt dagen till ära- (tror dock att jag uppskattar sådant mer än någon annan i denna familj). Jag hade sedan tidigare i veckan fixat en present från varje barn och en från mig så det blev presentöppning på köksgolvet med många småfingrar som ville hjälpa till med tejp o band. 

Andreas är en klippa, en stabil grund för mig. Jag är ganska yvig och stirrig som person och Andreas ger mig trygghet och gör att jag kan sväva iväg men ändå ha fötterna kvar på jorden.

Jag vet att han skulle göra vad som helst för mig och jag vet att han alltid försöker sitt bästa att vara här för mig och barnen.

Ibland är min man frånvarande i sin närvaro, vilket jag kan vara lite tjatig på. Det är många som "sliter o drar" i honom och han är poppis på alla håll och kanter vilket jag borde bli bättre på att se som en fördel, ska bli bättre på det - Lovar! 

Är lyckligt lottad som får ha honom i mitt liv och det bästa är att vi har skrivit på för livstid