Skärmfritt o 9 km

I helgen testade vi med en dag utan skärmar, helt klart krävdes det lite sura miner, putsningar, stånk och stön men det gick! Det var nyttigt även för mig som vuxen och det var otäckt hur beroende vi är av dessa makapärer eller rättarrsagt dess innehåll och dess algoritmer. Dessa algoritmer är som missiler som vet precis vad som triggar vår hjärna och vilka snabba belöningar som funkar. 

Att vi får påtvinga en skärmfridag är naturligtvis inte bra alls! Barn ska VILJA leka, ute, med kompisar, bygga koja, klätts träd, palla äpplen, cykla, smutsa ner sig och kladda med vatten, inte Titta på en skärm! Vi får fortsätta kämpa med detta, fast det är lite bakfram. Vi som föräldrar måste såklart också anstränga oss, vi kan nog överleva utan skärmen en dag också.

Idag trotsade jag två rädslor, joggade i mörker, innan var det bara ett, mörkre, men nu efter sylvesterloppet har jag adderat rädslan för att jogga själv och få hjärtstopp. Loke hjälper mig igenom båda rädslorna, vi har reflexer och ficklampor från topp till tå, han drar mig framåt och gör att jag känner mig mindre ensam på min tur. 9 km fick jag till i dag, halt och mörkt, men även krispigt och klar himmel och i vanlig ordning sååå skönt när man kommer tillbaka!