40 Års reflektionerna fortsätter

 7 månader kvar på 30 strecket och 40 års reflektionerna fortsätter. Igår funderade jag på om detta är året då jag måste börja Yoga, är det nu jag kommer hitta tjusningen med att meditera? Det blir inte mer än en fundering då jag försökt yoga tidigare utan att komma till ro eller verkligen förstått tjusningen med det. Det ser väldigt coolt ut de som kan yoga, kläderna, positionen, och lugnet det ser ut att ge! Jag är dock än mer fascinerad över de som lyfter tunga vikter, är starka och gilla skivstänger, det är coolt att vara stark! 

Om jag googlar på 40 års kris står det: 

"Medelålderskris, ibland 40-årskris, syftar till en upplevelse av livsrelaterad oro, nedstämdhet, uppgivenhet, rastlöshet eller ångest som kan uppstå i 40-60-årsåldern vid den tid då människan passerar hälften av sin beräknade livstid."

Eftersom jag inte är orolig, nedstämd eller uppgiven ser jag inte detta året som en kris utan som tid att reflektera och nej det är inget man behöver göra, jag skulle lika gärna kunna reflektera vid 42 års ålder eller 37, jag tycker inte siffran spelar roll. Precis som jag inte tycker att man ska göra nyårslöften den 31/12, välj vilken dag du vill, finns 365 att välja på. Att jag väljer att medvetet tänka lite extra över livet nu vid 40 är  ett sätt att minnas och göra det större än vad det är för jag vill det. Jag vill hedra mina snart 40 år i livet, coolt, tänk att jag fick och får hänga med, och att jag förhoppningsvis har lika många år till att lista ut livets gåtor och vägar. 

Igår sa Viking " du må vara mästare på att prata med lyssna är du kass på", nu sa han detta vid ett tillfälle vi skojade och skrattade på men det etsade sig ändå fast lite i mig, Jag hoppades ju på att jag är bra på att lyssna, jag ska tänka extra på det framöver, det är oerhört viktigt att kunna lyssna och inte bara babbla på!