Varm!

Igår när jag hämtade zeke på förskolan berättade de att han inte riktigt varit sig själv, och mycket riktigt han vi inte hem förren han totalt däckade i soffan, varm som en kamin. Zeke och jag har varit hemma idag, finns inte en chans att han är frisk i morgon heller, tvärtom funderar jag på att åka in med honom om gan inte blir bättre i morgon. Jag har fått ställa i två hela dagars åtagande, ja jag erkänner det svider och är jättejobbigt för mig att göra. Jag vet inte varför men jag får alltid så dåligt samvete av att vara hemma, känner mig som en bov som inte är på jobbet. Om någon annan säger till mig att de vabbat en hel vecka hade jag inte reagerat, ja ha det är väl int så konstigt i dessa tider och med småbarn tänker jag då, MEN om jag som nu varit hemma EN dag så blir jag direkt nervös, känner mig dålig, stressad, dåligt samvete mot företaget och medarbetarna(?) och en dag för andra känns som en vecka för mig - JAG vet att detta är helt fel av mig då det borde vara presic tvärt om då naturligtvis barnens hälsa går före allt. Jag är medveten om att jag inte är oumbärlig och alla klarar sig fint utan mig, eller jag kan väl få behålla en tro om att jag är lite viktig och en god medmänniska som är rolig att ha med - bara låt mig få ha den! 

När zeke är så dålig som han är nu så är det bara sitta i soffan som gäller, sitta i knät, vatten, alvedon under protest och Netflix på tv. 

Så fort Andreas kom hem passade jag på att dra från huset, att vara i sjukstuga hela dagen är på ett sätt mysigt då zeke är nära och gosar in sig, vilket han inte har tid med i vanliga fall, men också stressande då jag inte kommer längre än mellan soffan och köket. Jag åkte och tränade, är inne i ett bra stim och då är det bästa att köra på, träna och handla i lugn och ro är härligt! 

-3kg på 3 veckor, planen med ett kg i veckan håller sig, ”bara” 7 kvar. 

Får se hur natten ter sig i natt, i morse var jag och zeke uppe kl 4, vilket inte roar mig, men 2 koppar kaffe senare och det funkar det också.