Tuff dag för Zeke

Igår var en riktigt jobbig dag, Zeke skulle börja ny klass, ny skola, allt nytt, riktigt jobbigt för honom och då jobbigt för mig. Det har alltid varit så, det mina barn känner, det känner jag x 10. Mår de dåligt mår jag dåligt, är de ledsna är jag ledsen, är de oroliga blir jag oroliga. Det är säkert så för alla föräldrar, men jag känner alltid väldigt mycket, väldigt starkt, väldigt okontrollerat, på gott och ont. Jag tycker det är mänskligt och hellre detta än att vara helt kall och känslolös. Det för också med sig att jag inte kan dölja hur jag känner, du behöver alltså för det mesta inte gissa eller fundera på vad jag känner för något, det ser eller märker du.  

Och ja, jag bröt ihop (igen) på Zekes nya skola, inte så han såg det såklart, men de vuxna gjorde det, och vilka fina människor det finns där! Fantastisk rektor, pedagoger, och zekes nya  fröken, det kommer bli bra, det behövs bara tid nu, tid att vänja oss. Mår Zeke bra så mår jag bra (och Viking såklart).

Idag kör vi en ny dag och hoppas att den blir lite bättre.