Vilken ljuvlig helg!

Rörelse och fint väder har fått ge guldkant till denna oplanerade helg. Just fint väder och aktivitet hänger förmodligen tätt ihop för de flesta. Jag erkänner att jag har svårt att koppla av och bara vara, jag vill passa på med allt som jag inte hinner annars, och det tar några timmar innan jag inser att just vara hemma med familjen är något jag inte hinner annars. Men vad gör man  ute denna årstid? Jag är ingen odlings människa, så inga vårlökar i påsar eller luktärter i vatten här inte (som många i mitt insta flöde visat upp så fint), tyvärr, önskar att det vore ett intresse, men nej inte kommit dit ännu, kanske kommer det om några år. 

Jag tror jag är redo för veckan som kommer, det är en del logistik som vanligt med hämtningar och rastning av en hund; Loke, men jag tror jag har veckan under kontroll, så långt jag vet just nu och det får vara så! 

Kort uppdatering på min 40 års "icke kris":  Jag tycker jag börjar se sämre, men det svårt att avgöra när jag har den syn jag har, det varierar jättemycket om jag är trött, suttit vid datorn mycket, tränat eller bara har en dag då ögonen inte hänger med mig. De flesta har ingen koll på att jag har dålig syn eller att jag är kraftigt skelögd, jag har ju trotts allt tränat på detta i snart 40 år, tränat på att dölja alltså och jag  har mina knep för att folk inte ska märka. Det gör mig personligen inte ett dugg men ärligt så tar folk en för lite mindre intelligent om ögonen står åt alla håll, man ser lite galen ut! Borde jag operera mig så här mitt i livet ? ja det är möjligt, har inte undersökt om det är möjligt.  Alltså jag tror inte jag kan operera mitt synfel, då kommer min värld förändras helt, allt hade flyttat sig. Enbart  en kosmetiskt operation, att jag inte skulle skela mer, jag tyckte inte det var värd det när jag var yngre och jag tvivlar på att det är värt det för mig nu, men hur är det om 20 år? jag pausar den funderingen, men ska såklart kolla synen hos en optiker snart, jag kanske skulle börja med att använda de glasögon jag har? (ops!) I övrigt fortsätter jag att känna mig stark, tränar med Andreas och jag försöer så långt jag kan hänga på i de vikter han kör, ibland går det, ibland är det omöjligt, men det ger mig den push jag behöver för att våga ta i lite mer.