höga krav

 Börja dagen med att vara rejält utvilad, vi somnade innan kl 22 här och vaknade 7:30, jisses det är ju massor med timmar! så gött och välbehövligt! Dock blev det nästan obalans i mitt huvud direkt vilket tar sin lilla tid för mig att hitta tillbaka ifrån. Jag har en plan "så här vill jag ha det" och fast jag säger att jag är världens mest flexibla så blir det rubbat när det inte blir som jag tänkt. Jag tänkte springa en långrunda medans Zeke har hockey, det är ljuvligt att få det gjort innan kl 10 på lördagsmorgonen. Då började det stöka direkt med min mans jobb, att Andreas behövde åka dit, poff fick jag tänka om, inte uppskattat i min hjärna, då den direkt tänkte att "ja ha där rök den lördagen och dess träning" och får jag inte träna i dag kommer jag bli galen! Jag anser såklart att barnen går före, men jag tränade inte på gymet i torsdags för Zeke ville inte åka iväg och jag tränade inte igår för att Zeke ville på friåkningen. 

 Men det löste sig, Andreas kunde skjuta lite på det och ta Zeke på hockyn och jag kunde jogga, om än inte alls så långt som jag önskat, vilket också blev en "hang up" i min lilla hjärna, men ändå. Nu hör det till saken att Zeke föredrar att ha med sin pappa på denna aktivitet, då jag fp underkänt i hur jag knyter och knyter upp skridskorna. allt i sin ordning nu!   

Jag har ett visst ångest påslag av ett möte som ska hållas i veckan. Det som gör att jag tycker det är lite jobbigt är att jag dels känner mig ensam i projekt, men också för att jag har höga krav på mig själv att prestera! Det kommer gå bra och gör det inte det så gör det inte så mycket, men återigen mina egna förväntningar på mig själv är högre än höga!