Hattdag & Premiär

Måndag och jag kände för hatt idag! Det brukar bara hända på fredagar annars att hatten åker på, men jag fick feeling idag. Denna veckan är lite speciell i magen, i vanliga fall, alltså de senaste åren, är detta premiärveckan! Fiskepremiären I Mörrum kommer alltid förbli heliga för mig. Det var fantastiskt att få uppleva detta, prominenta gäster, planering, sång, Jas plan som skulle komma inflygande, media, tal skulle skrivas, gäster ska tas hand om, ny hatt vid varje premiär, första laxen, avfyra kanonen, längtan, hela personalen är på G , ja listan kan göras lång. För att inte tala om det som kom efter, längtan efter första blanklaxen, det är något alldeles speciellt med det, ni som vet, ni vet! Jag sticker inte under stolen med att det känns lite i hjärtat att inte vara delaktig i detta. Jag hade velat utveckla premiärsoffan som enbart fick bli ett års succé 2019, sen kom Covid och snodde uppmärksamheten, men det var oerhört uppskattat och roligt inslag, mer sång o musik, mer inbjudan gäster - mer folkfest åt folket! Ska jag gå på premiären eller inte - jag vill, men ändå är det lite känsligt för mig, älskade premiären, just den biten var så speciell. Men jag tror jag går, jag vill träffa alla och känna lite premiär känsla. Borde jag köpa ny hatt då ; ) 

Jag är inte bitter eller deppig, det får man inte vara när man haft lyxen att göra sina egna val i livet. Ja jag kan bli känslosam och sakna premiären, men det var mitt eget val att säga upp mig och satta på något annat. Ja, med bättre betalt, betydligt mer utmaningar, action hela tiden, men också lite (läs ingen) natur, djur, skog eller vatten och lite mindre frihet - ångrar jag mig? Jag tänker inte så, har aldrig tänkt så, kommer aldrig tänka så! Det jag haft och det jag upplevt kan ingen ta ifrån mig, någonsin! Jag vill hinna med att trycka in så mycket som rimligt och så mycket som gör mig lycklig i mitt liv, då har jag inte tid, ork eller lust att gå runt och ånga saker, beslut eller val jag gjort. jag är ju (nu kommer 40 års krisen fram) trotts allt snart 40 och jag fattar ju inte hur det hände, det innebär att jag snart är 50 och sen 60 och då är snart arbetslivet slut, och jisses om jag inte hunnit med flera superroliga tjänster tills dess, gärna inom samma bolag jag är på nu, här finns enorm potential för att jag ska kunna trivas länge.