Kyrkhult

Idag var en ljuvlig kväll i lilla Kyrkhult. Jag är Friidrottstränare för ungdomar mellan 11-16 år, vilket är så kul! Jag är dock evigt tacksam att vara ledare med min goda vapendragare Peter, som står för det mesta inehåll i våra pass, jag ser mig mer som en hjälp tränare och special tränare när det kommer till slägga och diskus. Jag fattar inte hur det gick till men "vips" så är jag både i styrelsen och tränare i KSK, det gör mig inget, för är det något eller någon jag är skylldig en tjänst så är det just KSK och föreningen,  kan tacka föreningslivet och friidrotten för det mesta som hänt mig.

Kyrkhult är en by där jag i tanken skulle vilja bo. Det är en idyll, om det bara haft en affär och  låg närmare jobb. Eller är det tanken på idyllen som är bätte än själva idyllen själv? För mig kvittar det vilket som är vilket, vi kommer troligtvis inte bosätta oss där ändå. I kyrkhult finns ett lugn, som jag i tidigare inlägg beskrev en avsaknad av. Det är ett av få ställen där jag känner att själen får ro, tankarna kan stilla  sig och jag kan ta in dofter, platser och riktigt njuta av det vackra, där är verkligen vackert! Idrotspattsen är en speciell plats för mig, kommer trligtvis alltid att vara så.   

Förr hade jag mer koppling till Kyrkhult och var där var och varanan dag, om inte på idrottsplatsen så hos mormor och morfar, och även Farmor & farfar långt tillbaka. Jag hade mycket vänner där i tonåren, så en och annan fest har det blivit genom åren. I nutid så bor pappa där, mamma jobba där och så är jag som sagt tränare. 

  

Pappa fiskar med Viking & Wille i Kyrkhult