Har du fler än 7 ägodelar ?

Nu duggar inläggen inte tätt och det vet ni som hängt med de sista 15 åren att det fluktuerar genom månader och år, och det får vara så! Det är aldrig slut på saker att skriva om eller tankar jag skulle vilja få ut, det är snarar om jag känner för att dela, om tidens för att sitta att skriva kan prioriteras eller om jag ibland prioriterar andra forum då jag älskar dialogen mer än monologen. 

Just nu är jag i en ny era i livet och jag försöker både ta in så väl som förstå och acceptera att det är så. Jag känner mig så tacksam och så privilegad av att det kan få vara såhär just nu. Barnen är större, men inte vuxna (viktigt!) så fortfarande barn. Barnen börjar bli självständiga och med det trygga individer som lever livet med kompisar, idrott men prioriterar skola. Inte en enda dag (får kanske äta upp det nu när jag jinxar det) behöver jag tjata för att väcka våra barn, inget bråk, ingen drama alls, de stiger upp, äter frulle, borstar tänder, tar på sig rena kläder varje dag och vill vara i god tid innan skolstart. Ingen som skolkar, vägrar eller är låtsas sjuka. De gör sina skoluppgifter, de klarar sig fint i skolan, de har vänner, är aktiva och friska, vad mer kan jag begära. Jag är lycklig lottad. Notera att jag skrev just nu i början på stycket, det är viktigt för det är just då det är, det är stunder, och just nu är en bra stund och den kommer förändras innan jag vet ordet av, men det fokuserar vi på då. 

 Barnen vill fortfarande vara med mig, prata med mig, ringa, snappa, fråga om råd och dela med sig, men de kan klara sig utan mig, de löser saker, tar sig till platser, köper saker själv, bestämmer saker och utför dem.  Det är både det finaste och det sorgligaste jag vet: Jag uppfostrar det enda som jag inte kan klara mig utan till att klara sig utan mig. 

Vi är friska och har det vi behöver och vi har varandra, vi har en familj det är väl ändå det finaste och allt jag kan begära. 

Jag har såklart moln på min himmel också, tro inget annat, precis som alla andra! Vad det är kan jag nästan aldrig dela här, av respekt för inblandade såklart. Det är dock frustrerande såklart, att det jag vill få ur mig mest är det jag kan prata minst om. Orimligt, men något jag försöker lära mig leva med, att det jag behöver ventilera mest finns absolut minst personer att göra det med, om äns en enda!

Lyssnade på en pod idag där de pratade om budismen och ägandeskap. En munk äger max 7 grejer och de pratade då om att man har större ägande, alltså fler saker man äger så börjar sakerna äga dig. Det är såklart sant, ju fler saker man har desto mer ansvar som följer, vi lägger alltså i våra ryggsäckar. Livet börda blir tyngre ju fler materiella ting vi äger är då senmoralen.  Jag och Zeke har länge velat köpa en liten hund till, en liten hund. frågan är om vi gör oss själva en otjänst och bara köper ett till måste eller är det enbart kärlek. Ja det tåls att tänka en stund till på. Vi är dock ensamma i familjen att vilja detta, och jag förstår ju att det kommer hänga på enbart mig med dess skötsel, men kan vara så värt det.