Ett hem där alla är välkomna

Igår var vi i huset, vårt nya hus, skolan! Det kändes riktigt bra. Vi har några saker vi ska renovera, det är jag alltid orolig inför då Jag inte gillar att göra dessa val, färger, tapeter, tak, lampor, lister - det finns ju proffs på sådant och det, det är inte jag! Jag längtar nu efter att få kalla det vårt hem. Att bo i en skola har varit min dröm så länge jag kan minnas! Nu när jag är över 40 år, nu har vi råd och möjligheten har givits. Jag vill bygga ett välkomnande hem, där alla alltid ska få vara välkomna, mina barn och Andreas barn ska kunna komma och gå som de vill och alltid vara välkomna. Våra vänner och familj ska alltid vara välkomna! Ett riktigt hem. Det har jag idag också på sätt och vis men med dessa social ytor blir det något helt annat.  

Det finns få människor som jag är bekväm med att åka hem oanmäld till, bara "poppa upp" men de finns,  det är däremot få som skulle neka oss att komma om vi skulle fråga innan, men de finns de också! Viket såklart känns fruktansvärt, trodde aldrig i mitt liv jag skulle uppleva det, att det finns hem, i min direkt närhet dessutom, som vi inte är välkomna till! Fast jag öppnat mina dörrar är dörren tillbaka stängd! Så vill jag aldrig ha det, ingen ska få stanna utanför vårt hem, alla ska få komma in. 

Jag längtar efter att ha folk som poppar förbi, bara kommer förbi och pratar lite! Kanske sitta på denna ljuvliga terass och dricka kaffe ? Problemet i vårt fall är att oftast har vi grejer för oss och inte är hemma så ofta!