Kalas & Sliten morsa

Idag har varit en dag med kontraster! Min älskade stora son fyllde hela 6 år, så ballonger blåstes, bordet dukades fint, så som det ska vara när man fyller år. Jag minns fortfarande när jag var liten och det var kalas, det städades överrallt, dukar byttes, blommor på bordet, finservisen fram,  så vill jag att mina barn med ska ha det- att det är en dag med "lite extra" 

Maken är fortfarande sjuk så han fick ligga kvar när jag gick upp med Zeke, vi fick dock vänta ända till kl 8:15 innan de andra barnen vaknade, vilket aldrig hänt innan (Wille brukar vakna vid senast 6) då sjung vi (jag) för Viking och en varsin godsak (munk) till barnen intogs som sig bör i sängen. (Enbart på födelsedagar)

6år!! jisses 

ganska exact 6 år sedan han tittade ut, vid 23:00 snåret efter 13h (från att de startade allt). Men var tig bebis Viking vägen? 

Jag tror sonen är nöjd med dagen, de har härjat och skrattat. 

själv känner jag mig sliten, ögonen skelar som aldrig förr, hjärna hänger inte med och humöret är närmare gråt än skratt. 

Måtte morgondagen kännas bättre säger jag bara, det enda jag vill just nu är att få en stressfri dag, sömn och glädje. När skrattade jag hjärtligt senast ? (förutom åt barnen och bebis menar jag då - för Zeke ger mig glädje dagligen) 

Fin och mycket god tårta från Kickis. 

Mammas chokladbollar gick åt som smör i solsken. 

Nu sängen, sömn vågar jag inte hoppas på längre, men "plötsligt händer det"