Nybliven 7 åring, båtbil och 40 års krisen

Så har vi nu bara skolbarn hemma, inga småbarn längre. Zeke fyllde 7 i förgår och börjat ettan nästa vecka. Istället för att gräma mig över "var tar tiden vägen" så väljer jag att tänka "jisses så kul, och så spännande detta ska bli". Natten till sin födelsedag fick den nyblivna 7 åringen bestämma var vi skulle sova, och valet föll på båten! Sagt och bestämt så bäddade jag, Viking och Zeke ner oss i båten vid bryggan, så kallad bryggsegling! Vi mötte upp vänner för mat på Wägga på kvällen, sen var det bara att fixa kvällsbestyren (som att campa)  gå och lägga sig, på havet, det är mysigt!, men jag sover usel. Slutsatsen jag drar av detta är att vi behöver en större båt! Hahahahha!!  Dagen efter tog vi en frukostbuffé på Best Western och gjorde oss redo för kalas! Blev ett jättebra kalas, Zeke är nöjd, han fick exakt vad han önskat sig och fick välja sin favo tårta - prinsesstårta. 

Jag gillar båtlivet än sålänge, det är som att campa fast ändå inte. Jag har fastnat för en fin båt jag vill ha som nästa båt, den är större så hela familjen kan sova bra i den, ordentliga sängplatser till alla och den har toa. Nu tycker jag det är lite äckligt att ha en toa och behöva tömma den, men det är bra att ta i fall krisen är ett faktum. Som i  måndags natt då vi fick upp kl 03:00 då lille Zeke blev toa nödig, på med alla kläder, hoppa av båten, leta upp skor, gå bort till toa och så på båten igen. 

Här följer en ytlig 40 års kris: Krisen håller sig nämligen mest kroppslig, jag stör mig att jag inte haft karaktär nog att hålla den vikten jag gick ner till Förra hösten, jag har gått upp allt igen och får börja om, om jag äns gör det! Jag jämför mig hela tiden med andra, vilket jag VET är det största "big No no", men jag kan inte låta bli. Igår var vi på Hälleviksbadet och jag tycker såklart att många andra mammor är slanka och bruna, så löjligt och djupt onödigt att äns lägga en sekund på att tänka på, men ett faktum för mig!  Nu till fakta som vi alla ska prenta in i huvudet: Alla är verkligen olika! 

Det är självklart så att hälsan är det viktigaste, och det har jag/vi, just nu! Att min familj är fiska är verkligen det viktigaste, det är ingen klyscha, det är faktum. Jag har en tacksamhetsbok, där jag då och då skriver vad jag är tacksam för, det står alltid överst "att familjen är frisk". Att vi är friska är inget jag tar för givet eller som kommer vara för evigt. Jag har just följt en familj på instagram som i dagarna förlorade sin dotter, som var i Zekes ålder. Från fullt frisk till att den värsta cancer formen som finns tog hennes lilla liv på bara 6 månader, totalt tragedi!! skit sjukdom! Det här tillhör dock inte 40 års krisen, utan livsfaktum som jag påminner mig konstant: ta inget för givet och var tacksam för vi är friska, ett försök att inte heller ge små bekymmer mer utrymme än det behöver. 

Idag är sista dagen vi inte har något planerat alls, sen är det fotbollskola och sen börjar jobbet! jag längtar. Det enda jag tycker ska bli jobbigt är att få upp Zeke på morgonen och få honom att lägga sig i tid för att just kunna stiga upp. Han börjar även på ny avdelning på fritids och nytt klassrum - spännande men säkert pirrit för den nyblivna 7 åringen.