Vecka Ett!

 Första semester veckan bjöd på lite av varje, frissan, bad, skärgård, träning, barn, löpning, fotboll, festival, utställning, avslutning, fotboll igen, trädgårdsfix, familjehäng och även kompishäng. Jag är helt klar nöjd med första veckan. Vecka nr två började med att jag körde till jobbet, för att träffa inte bara en utan två kollegor! Det var trevligt som attans och det märks att det gått en hel vecka sedan vi sågs ; ). Jag tycker det vore sorgligt om jag skulle ha ett jobb som jag tyckte det var skönt att vara i från och inte kunde längta efter och där jag inte skulle vilja träffa de jag annars träffar varje dag. Missförstå mig inte jag tycker det är skönt och viktigt att ha ledigt och få distans till sitt jobb, men bara för att sen tycka det är härligt att vara tillbaka igen. Jag har som bekant den längsta ledigheten någonsin just nu, just denna sommar! Vilket är märkligt, gött och jag tror välbehövligt. För första gången på 10 år har jag inte operativ personal, det vill säga inga scheman som måste täckas, sommarscheman som ska fixas, jour som ska lösas, ingen som behöver ringa mig för de råkat t för något eller är sjuka, inga leveranser, inga guidningar, grupper, heller ingen press eller media att ta hand om, märkligt som sagt men uppskattat som tusan, inte minst av mina barn som får en betydligt lugnare och närvarande mamma under denna sommaren än exempelvis föregående somrar. Hade jag inte haft små barn och samhället varit annorlunda uppbyggt hade jag gärna jobbat semesterveckorna. Då jag alltid verkat i besöksnäringen är det just denna tid som är den roligaste, mest hektiska, mest intensiva, då allt ställs på sin spets - det är då man som ledare måste visa att man är där, att heja på då det går bra, stötta sommarjobbarna som är nya, med också backa upp när det skiter sig och ställa sig framför och klä skotten vid behov.

Idag är de stora barnen på "jobb", japp de ville spendera dagen med att arbeta lite och det är verkligen något vi uppmuntrar. T är 15 nu och vid denna tiden är det hög tid att tänka på inte bara sommarjobb utan också vilken väg i livet ska hon ta för framtida jobb möjligheter. Nu tycker vi (jag och Andreas) nog ganska lika; att det finns inget som är spikat i sten, att det man väljer nu är det man för evigt kommer att bli, det får ge sig med tiden, jag vet ju ff inte vad jag vill bli när jag blir stor ; ). V är bara 12 år så där finns det tid för massor av framtids funderingar, han är ganska skoltrött redan, så jag tror att det kommer vara den stora utmaningen framöver, att se till att han håller fokus på det han ska och försöker och inte ger upp. 

Planera min fest, fika, jaga, åka båt och träna står på resten av veckans to to lista, lägger vi till vad Z vill så blir det även: fotboll, bad, kompishäng och åter bad som också ska in på agendan.