40 års krisen och kroppstankar
Är det åldern som gör att jag uppskattar de små sakerna i livet på ett helt annat sätt än för 20 år sedan? Ålder men snarare den erfarenheten som följer med ett händelserikt liv är mer troligt. Att bara bli äldre i sig är och samla på år utan innehåll är inget att sträva efter, utan att bli äldre med ett rikt innehåll är det som eftersträvas, sen vad det innehållet är, det är upp till var och en utav oss. För mig är det en kombo där jag vill ge mina barn en bra uppväxt, en bra grund att stå på med sunda värderingar och fina minnen samtidigt som jag själv strävar efter harmoni och utveckling - med allt vad det innebär för mig (det är en uppsats bara det!).
40 år snart och med förhoppningsvis lika mycket kvar av livet, det finns en sak som jag inte får bukt med dock, det är min kroppsliga noja! Jag har en helt annan självbild än den jag ser i spegeln och på vågen. Jag vet att det enbart finns två saker att göra om man inte är nöjd med sin kroppsliga form 1) gör något åt det eller 2) acceptera det! jag pendlar i dessa lägen konstant, jag jämför och lägger alltför mycket tid på att tänka på detta. Det blir bättre, absolut, lägger mindre tid på det då jag har insett att det inte spelar någon roll (så länge det inte är ohälsosamt åt något håll så klart). Livet i sig blir varken bättre eller sämre om jag väger 70 eller 80 kg, föga få som bry sig faktisk, 99% enbart jag själv!
Ju mer detta året går och mina (eviga) 40 års reflektioner fortgår börjar jag gå åt att köra mer på nr 2 - acceptera hur jag ser ut och väljer att leva. Att acceptera min vikt rätt av betyder inte att jag ska eller kan skita i allt, det måste vara balans. Det är viktigt att trivas i sig själv och absolut främst vara frisk! Jag tänker inte spendera mitt liv med att banta eller ständigt pressa mig själv för att eftersträva en kroppsideal jag själv inte byggt upp. Jag är realist och skev självbild har jag inte, det är bara det att i mitt huvud ser jag inte ut som jag gör i verkligheten, men det börjar bli ok! Jag vill ha en stark kropp, som är frisk och kan bära mig genom mins 40 år till. Jag vill ha en kropp som kan kasta slägga och lyfta tunga saker, men jag vill även kunna jogga en mil och åka skidor utan att känna mig som en heffaklump och jepp detta går att kombinera fin fint!
Jepp detta blev ett fåfängt inlägg, men ärligt! Det är lätt att säga att det inte spelar någon roll när tankarna ibland säger något annat! Det är dock viktigt att barnen har bra förebilder och det tycker jag vi lyckas med när det gäller kroppsliga ideal, de växer upp med starka kvinnor runt sig, som tränar och också tar plats. Sunda livsstilar utan pekpinnar. De växer upp med sunda och kravlösa förhållningssätt till prestationer.
40 års tankarna fortsätter
Kommentarer
Skicka en kommentar