Stunderna I livet!

Stunderna I livet! Jag tjatar mycket om att det är de små frekvenserna som utgör livet, det är för att det är viktigt, det är de små stunderna som är "the moment" som gör helheten = livet. Lycka såväl som sorg kommer och går, njut när det går, skratta och le i överflöd, gråt om du vill när du behöver, men se de fina stunderna, det är just det, stunder, sen är de borta och vi kan leva på minnet och längta efter nästa stund.  Tänk om man pratat mer om det, i uppväxten, i familjer, i skolan, att det inte går att sträva efter ett konstant tillstånd. Sociala medier är bränslet i att visa andra sina fina tillstånd, och har man inte sinnesro att se att även detta är små stunder och en liten, liten del av någons liv så blir det kaos i att tro att andra lever något ûber liv. 

Jag är just nu lycklig över att alla barn är hemma i helgen, alla barn + respektive satt i soffan igår (och så undrar folk varför jag har så stor soffa!) 

En lördag med storfamiljen, alla hundar, stor frukost och snart lite träning, hockey innan jobb, det är en helg  i min smak, lite av allt helt enkelt. 

Jag vill aldrig vara för gammal för något, jag lever inte så. Absolut jag kan känna mig trött och att festa till sent på natten har konsekvenser som jag förr aldrig kunde ana, men jag kan nästan tycka att det är att skända de som inte fick bli gammla säga att jag är för gammal, jag blir aldrig för gammal, ingen kan bli för gammal. Vi har så kort tid på oss, jag har inte tid att inte kunna eller vilja. 

Just detta att det är viktigt att njuta hör och nu är existentiellt men också mänskligt att det också då bjuds på lite tvärt om. Igår exempelvis hade jag en extrem dag, med ett schema som knappt gick ihop, och diverse saker som fick mina hjärnceller och känslor att explodera, från morgonmöte till bankmöte till barnmöte. Egentligen värdsliga ting, men för mig stora saker och livsviktiga ur flera perspektiv, inte för någon annan, men för mig och familjen såklart.