Tomten jag vill ha en riktig jul!

Vilken helg, vilken vecka, vilka dagar som gått. Förra veckan var crazzy på många sätt,  men här är vi nu, ny vecka igen och en ny vecka har just börjat lita mot helg igen! 

Zeke han har nynnat på "Tomten jag vill ha en riktig jul, en sådan man har när man är liten". Undrar vad riktig jul är för honom, undrar vad han tar med sig när han blir äldre, vad är hans barndomsjular. Jag har tydliga minnen av jul när jag var liten, några få minnen, men ändå så klara. Jag vet också hur besviken jag är på äldre dar att det inte är så där som i filmer, sagor och berättelser. Snön liger oftast inte vit, folk åker inte runt i häst och vagn, vi bor inte i en gammal gård, alla är inte lyckliga hela dagen, ja ni hör ju, det är ju en saga. Jag älskar tanken på jul, jag älskar förberedelserna nu innan jul, hade jag haft tid hade jag gått bannans med pynt och pyzzel nu blir det det jag hinner. 

Just I dag har varit en av de bättre dagarna denna veckan, jag har beklagat mig ett tag nu, främst på livet med en 15 åring, lite ocharmigt som en karusell, humöret är åt alla håll och det går fort. Jag försöker styra så jag inte tar på mig allt och alla känslor, för att behålla ett någorlunda sansat sinne själv! Det är inställning och hur du tar saker som gör skillnad. Hamnar du i negativa tankar så går det snabbt och svårt att ibland ta sig ur, men lika viktigt är det på att låta bar dagar och studera få ta plats. Jag har haft en riktigt bra dag på jobbet, ett 12 h pass, vilket jag med glädje fyllt ut varenda timme. Barnen löste sig fint idag, de kom både till och från skolan samt aktiviter och kompishäng, de har andra föräldrar, och mina föräldrar att luta sig mot, eftersom jag inte har den lyxen varje dag så njuter jag tillfullo, även om det är ett jobbpass, av det lugnet det ger att ha logistiken omhändertagen, det är vardagslyx för mig.  Idag har varit en combodag, styrelsemöte varvat med kvällsevent, det ger mig balansen som jag behöver och uppryms av. 

funderade mycket på känsla häromdagen, då menar jag inte, glad,ledsen, besviken eller sådana känslor utan den optimala prestations känslan, den som jag tror bara vi elitidrottare och högpresterande människor  tänker på, väger in och övar på. Känslan av att veta att jag har gjort allt i min makt att vara i bästa form, just nu. Att veta att man gör det man tycker är absolut roligast i världen och att man är jävligt bra på det. Att veta att det är nu det gäller, att allt jag övat för ska ut nu, just nu det i samband med glädje och massor med nerver ska flätas ihop. Jag älskar att sätta första kastet, och jag skulle säga att jag är bra på det, att leverera på andras och mina egna krav och få ut allt i det där perfekta kastet. Känslan av ett perfekt släggkast kan jag inte säga att jag upplevt så många gånger i mitt liv, men det har gått jädrot bra ändå, jag har presterat och levererat. jag önskar många gånger jag haft den där överväxeln som många har, den där sista nördiga cellen, som la ner ännu mer tid och energi på att nörda ner mig, fastna och ta ut mig så jag kräks, det har jag inte, jag har spärrar och andra inre kompasser. Men som sagt det har gått bra ändå. Just känslan av att alla tittar, det är nu det ska ske, styrkan, explosiviteten också totalt avslappning och acceleration ska ut i en symbios. Samma är det med upplevelser, det vi jobbar med, det ska växa ihop som en fin symbios, alla känslor och sinnen. 

Känslor och upplevelser kommer igen hela tiden, i tankar och skrift. jag samlar på dem, det borde du också göra! Hur vill du att dina barns ska uppfatta julen, hur skapar vi minnen för livet, De små sakerna är viktigare än man tror. De minnen jag har från mina jular som liten har inget med paketen att göra, minns knappt vad man som barn fick, barbie, my lite Ponny, Polly pockets. jag menar på att det är stämningen och allt runtomkring som gör det. Det tror ju såklart mina barn inte ett dugg på heller, de tror det handlar om paketen ; )