Allt annat än harmoni.

Jag gillar när livet är harmoniskt, glatt, smärtfritt och fullt av positiv energi, när liksom det ena positiva flowet avlöser varandra. Det gillar jag! Men även solen har sina fläckar sägs det (har ni sett dem, eller säger man bara så?). På sistone har livet varit allt annat än en dans på rosor, harmoniskt och fullt av energi. Idag var det nära att jag bara tänkte bryta ihop, ge upp, men jag var för tom för det, för ensam och konsekvenserna hade blivit för stora. Jag bröt ihop förra helgen, grät som om jag var ett barn och kände att livet var ganska jobbigt och ensamt. Att ha tonårsbarn är inte det mest harmoniska jag varit med om, det är svårt, riktigt svårt och ensamt.

Jag har skrivit om tidigare hur jag tar på mig andras energier, vilket är svinjobbigt när det inte sprids någon glädje, när allt är tung och lasset är ensamt att dra. 

För att krydda det hela har även jag nu drappats av infektion i kroppen och fick just idag, nu i kväll hämta ut en ny antibiotika kur, till mig själv. Men jag äter antibiotika varje dag resten av livet om det skulle krävas för att mina barn inta ska behöva. Denna hösten går till historien av att drabbas av diverse kommer. Jag längtar till andra dagar, till bättre tider och jag avskyr att leva mitt liv så, jag vill längta till samma dag, nästa stund, inte hoppas på att veckan kan gå över.    

Jag känner mig otillräcklig, att jag inte hinner finnas där för alla, och då mår jag riktigt dåligt. Jag tycker i vanliga fall att jag jonglerar livspuzzlet men just nu är det kämpigt att ens lösa en dag, än mindre en hel vecka. 

Jag fattar jag att jag måste väna mina tankebanor, just nu ä min inställning katastrof! Jag behöver hitta ett halmstrå att dra mig upp igen, behöver en livlina, det ska bli mitt mission för veckan, hitta det som ger mig gnistan tillbax. Jag tror att jag behöver en solsemester till Västindien, det tror jag hade gjort susen för mitt humör. Eller kanske är det dags att sätta upp adventsgrejerna, så ljuset kan komma in hemma? Kan det vara mörkret som gör att jag känner så här? var tvunget att kolla tillbaka, jag hade samma känsla för exakt ett år sedan. Den 30 oktober 2024 kände jag samma, bra med sociala medier så jag kan gå tillbaka och minnas. 

Hita flow, stressa mindre, bara vara mer, läka och få kidsen på bra humör, då är jag på bannan igen, det sistnämnda är inte det lättaste, som sagt tonåring i huset med ett humör värre än den vassaste berg och dalbanan gör sitt för att få mina (än obefintliga) gråahår att pressas fram. 

Jag behöver människor, bra människor, jag samlar på bra människor i mitt liv, som kan hjälpa och lyfta och som kan växeldra lite. Andreas gör vad han kan och hjälper mig på distans med mitthumör,  och med det som går såklart, men min känsla är att allt hänger på mig och det är en av de sakerna som gör att det känns tungt nu. Det är också bara en känsla, fast Andreas inte är hemma så sköter han det mesta, han är som stålmannen och hulken i en och samma människa.

ok, I morgon blir en bättre dag! I morgon ska jag hitta "det" igen, det bestämmer vi här och nu