FIG 50 år

Äntligen har jag fått en tid till en specialist läkare, men det krävdes att jag bröt ihop först! När jag idag ringde in (igen) för att se om de fått remissen sa hon först " men du, det är 8 månaders väntetider på att få en tid" 8 MÅNADER!!! 8 månader som ett barn ska lida, som vi inte skulle veta vad vi ska göra, jag såg svart, det får bara inte ske! Det slutade med att jag fick en tid nästa vecka. Fy Fabian, något är ju galet i systemet. Igår hade vi även en privat konsultation med Läkarhuset i Blekinge, det kostade massor med pengar och han sa tvärt om mot de läkare jag träffat fysiskt sista månaderna nu, så ja det var 1000 sek i sjön. Eller jag ser det inte så, jag gör allt jag kan för att hjälpa mitt barn, och kunde detta hjälpa så hade det varit värt det. Viking var nöjd med den läkaren, han tyckte "han lät som han visste vad han pratade om"! 

Själv har jag läkt, tycker jag, tillräckligt nu för att börja träna, vilket jag gjorde i söndags. I Söndags körde jag ett kort, enkelt benpass och jisses, det kändes i måndags, i tisdags och igår. Igår blev det ett axelpass. Jag är försiktig med mage just nu, så inte snitten ska gå upp, så stygnen verkligen är läkta både på utsidan och insidan. idag ska jag på ett pass igen, så oerhört gött att vara igång igen! Nu kan jag snart inte skylla på att jag är svullen om magen för gasen som de använde under operationen, utan snart är det Baar ett faktum att min mage är som den är! Vet ni vad, det är ok att inte ha magrutor, det är ok för mig, jag ser ut som jag gör och det är jag superhappy med! Det är en go insikt 

Längtar ihjäl mig till helgen, då är det FIG 50 år fest, alltså Friidrottsgymnasiets 50 års jubileum, jag kommer få träffa klasskamrater jag inte träffat på 24 år, jisses så spännande. Den stora frågan är såklart, vad ska jag ha på mig? Jag gör detta med min vapendragare från den tiden, Anna. vi kom i par på den tiden och det ska vi göra nu också. Det var verkligen "här kommer vi" när vi kom in i olika miljöer, har den glansen hållit i sig? Det återstår att se mina vänner! Jag är så taggad på detta, dels komma iväg med min vän, har inte hänt på 20 år och dels träffa folk jag inte sett på 24 år som då var en del av det dagliga, av livet. 

Har reflekterat massor på sistonde om olika saker, om rastlöshet och rotlöshet om ögonblicken om långsiktigheten och de kontraster som ständigt är närvarande, om den hårfina linjen som alltid skilljer kontakterna. Mer om det när jag får tid ork o lust att skriva om det. Det är en helt annan sak att få ner det begripligt för er andra efter att de masserats i mitt huvud.