Min som mår inte bra

 När något av barnen inte mår bra, då är min värld trasig. Viking har en riktigt jobbig tid just nu och det är hemskt att se honom så här knäckt. Jag har så lite tro till primärsjukvården just nu, dels eftersom min egen resa med gallan och dess operation men även med viking nu, det är samma visa, vi har varit på vårdcentralen 3 ggr nu, fått rådgivning 4 ggr men inte ens ett blodprov de tagit, inte ens en sår analys, inte en hudanalys, inget! Nu har jag muntligen fått att de har skickat en remis till hudavdelningen, men jag an ju inte se det någonstans eftersom han är över 13 kan jag inte se det på 1177 och han är omyndig, så kan han heller inte se det själv! Ska jag då bara lite på läkaren (låter ju troligt) men en remiss, för mig själv så kunde det inte vänta och jag fick ta tag i det privat. jag känner mig maktlös. Kanske sätter mig och kör in till Akuten med honom senare idag, men det är helt galet att det inte finns något mellanläge, någon hjälp att få. Det är en sak att jag som vuxen fick ta tag i det själv, men att jag inte får hjälp med mitt barn är knäckande faktiskt.  

Helt galet, jag har pratat med läkare 4 ggr, varit inne 3, pratat med 1177 x antal ggr nu, alla säger olika inget hjälper, de bara säger "ring dit", "du får ringa dit" osv, köp den krämen, ta denna, nej inte den som den läkaren skrev ut! jag blir matt och ledsen. 

Jag får tunnelseende när barnen inte mår bra, jag mår också skit, kan inte skaka av mig! Jag känner mig så ensam i det, speciellt när jag inte får några svar från sjukvården. De hade aldrig sett något liknande sa de igår, nehe, men kanske hjälp oss då!? Får panik av att inte kunna hjälpa, inte göra mer och inte få hjälp.  

Viking har inte missat många dagar i skolan och fast han varit skoltrött sedan mellanstadiet så går han dit utan att gnälla varje dag, han stiger upp själv och tycker det är jobbigt när han missar dagar, som nu. Det är så värdefullt att ha barn som går frivilligt till skolan, det tror jag inte man uppskattar förrän man upplevt det motsatta. 

Jag tror att det flesta föräldrar känner igen sig i det ovan, att man är maktlös och tar på sig känslorna. 

Just nu bävar jag för natten, hur ska denna bli, gårdagen blev kass, panik, sömnlöst, smärta  och klåda som aldrig först.