Snart ur medicin träsket.

känslan från förra helgen försvann i vimlet av sjukhusbesök, antibiotika och krämer. Men i början av veckan låg känslan kvar, vilket var både fint och lite tungt. Tungt att svunnen tid aldrig kommer igen, fast det är å andra sidan det som är jädrigt skönt också, jisses va jobbigt att vara 15-19 år igen, jag märker det på min son nu, han är 15 år och vill mycket och vill hinna med mycket. Samtidigt har han haft en tuff hälso period nu, i flera månader har han varit hindrad från att göra allt det han vill. Jag tycker det är jätte jobbigt, såret som viking hade utvecklade bakterier och bildade fler sår då kroppen var nersatt och utsatt, dessa har nu smittats till lillebror och han har redan nersatt hud, så nu kämpar vi med det. Jag längtar till om några veckor när detta är en svunnen tid i våra liv. jag är såklart mega tacksam för att mina barn inte drabbats av något allvarligt och tung sjukdom såklart, men det har varit jobbigt nu, och extra jobbigt att vara själv förälder hemma i det. Bara en sådan sak att få ett barn att ta sin medicin som både smakar och luktar jätte illa, tabletten kunde han inte svälja, flytande fick hämtas, 5 flaskor! jisses. Jag vill bara ha det som vanligt, när alla är friska och krya. Har varit så tacksam för det genom åren, och ska fortsätta vara det sen när vi tagit oss igenom denna period med sår, krämer, hudåkommor, antibiotika och dylikt.

 Just det här när barnen är mittemellan stora och små, som Zeke, han är för stor för att jag kan tvinga i honom något, när de är små är det det som gäller, sup eller spruta in i munnen, hemskt det med, men då kunde man hjälpa och se till att det kom in. När de är äldre, som Viking då är de gamla nog att fatta att det är bara att "göra" bara att ta den där medicinen, bara att göra som läkaren säger, men när de är där mellan, när de inte vill själv, men jag inte kan tvinga, när de tittar på en och säger med ögonen "jag kan inte ta denna" men de måste, det är jobbigt. Just nu är det antibiotika 3 ggr om dagen som gäller och det kan ta upp till 20 minuter att få i sig en, så en timme om dagen att bara få i sig medicinen och sen alla salvor på det. Livet ändå! 

Denna höst har kantats av mer sjukhusbesök än någonsin i vår familjs liv, återigen, jag är über tacksam för att vi inte har några livsfarliga eller livshotande sjukdomar utan "bara" vanliga åkommor som drabbar var och varannan människa, också skönt, de flesta får sådana här perioder i livet och då är det mest jag som är gnällig och bortskämd eftersom jag reagerar så hårt på det. 

Jag längtar (fast man inte ska leva så, man ska inte leva efter att länga till en annan tid, man ska leva här och nu!) till sjag skriver om träning och roliga saker igen, jag vill att barnen ska göra det de älskar och skriva om det. Zeke har kunnat och veta träna hela tiden, det var nu i veckan han fick stå över, inte för han ville det, men för jag var orolig för vad de andra barnen ska säga om de såg hans ben. Viking har inte tränat på några månader och jag hoppas innerligt att han kan ta upp det nu igen, kanske inte denna veckan, men nästa, så han också hamnar på rätt spår igen. Han älskar vara på Fight Center och vi hoppas han snart är där igen. 

Nu är det snart medicin dags, sen är det poolspel i hockey hela helgen! Älskar det. Älskar vara med när kidsen gör det de älskar mest, älskar sociala sammanhang, älskar att vara delaktig, älskar att vara på samma plats som min man, älskar hösten, älskar denna helg, älskar att Viking kunde med på jakt idag, det älskar han - så mycket att vara tacksam för just nu