Lönnträdet och yin yoga

I mitt barndomshem fanns det en stor lönn i trädgården, den minns jag så tydligt, jag minns att vi byggde en koja i trädet, jag vill dock minnas att den Bara fick ett golv och inga väggar, men jag minns det som en plats att vara på, vi lekte där, så väl som på alla andra 1000 platser vi lekte på som barn. Jag minns också färgerna, det är det jag minns nu när vi nu har en jätte lönn på vår tomt. Kanske kommer mina barn att minnas detta träd som jag minns mitt barndomsträd, högst otroligt dock då de inte nyttjar trädet alls, de klättra inte i det, inte byggt koja, inte räfsat ihop löven till en stor hög och hoppar i den, det gjorde jag. Till ungarnas försvar så står vårt träd i rondellen på uppfarten, inte så tillgängligt för bus och lek. Men jag älskar löven, dessa färger nu på hösten är magiska. Jag kommer inte älska dem lika mycket när vi om någon vecka ska kratta upp alla löv och nu då inte för att hoppa i dem utan kasta dem i komposten.  

Vill ni läsa om träning eller prestationer får ni vänta lite till, ingen motivation eller rutin som riktigt infunnit sig än efter vår lite brokiga väg nu i höst. Vi joggade förra helgen två små rundor och även idag tog vi oss ut på en 5,5 km tur. Jag tycker det är enklast, roligast och mest motiverande att få träningen gjord när vi gör den tillsammans. Idag passade vi på medans Zeke var på fotbollsträning. Vi har även alltid Loke med oss ut när vi joggar så då kommer han ut också, win-win.  

Det jag hoppas mest av allt att viking ska komma på fötter nu och kunna träna som vanligt om någon vecka. När livet återgår till det normala då tror jag kanske även min motivation kan hitta fram, eller vem försöker jag lura, vi har inget normaltillstånd i vår familj, och jag är antagligen den största boven i det dramat, men jag älskar vårt oberäkneliga och lite knasiga liv. På min skärmsläckare just nu fick jag upp en bild på Manhattan, oj oj oj vad jag saknar det stället ibland, jag saknar känslorna, det är de som sitter kvar, de är så starka och tydliga. en weekend till NYC skulle fitta fint viken dag som helst, hint hint Andreas  

I veckan var jag på en härlig workshop med psykologisk trygghet som tema, det var både tänkbart, fint och frustrerande, vilket är just det som är det fina, när alla känslor kan få plats och man in en kontext kan vara sig själv och det är tillåtet, då har man psykologisk trygghet. Superviktigt för alla organisationer att eftersträva psykologisk trygghet, alltså inte konsensus eller att alla ska vara lika, utan respekten för varandra och sig själv. Vi fick viktig kunskap och viktiga reflektioner med oss efter dessa dagar, nu ska vi fortsätta ta det med ledare och jobba med medarbetarna. 

En kompis till mig sa i en reflektion i veckan att han skulle bli bättre på att säga ja, att säga ja mer och uppleva mer, jag har ju haft problem med att jag sagt för mycket ja och har fått jobba på arr säga nej, med detta vill jag bara saga att vi är olika, vi jobbar i samma organisation och jag skulle vilja säga att vi har den tryggheten där vi är olika och kan både prata om det och reflektera om det! Idag sa jag dock ja till en sak jag snart ska iväg och uppleva, Yin yoga, jag har ingen aning om vad det är (jo, jag har googlat, men inte utfört i praktiken) men jag känner att jag vill unna mig detta idag, efter en löptur, efter en helg med familj, kalas, behandlingar så kommer det (hoppas jag) kännas gött att avsluta veckan med detta. Hoppas verkligen jag har rätt nu.