Slägga, 11 kaffe och nyinflyttade.

Två inlägg på samma dag, jo jag tackar jag!  

Hur gick det idag på tävlingen? Jo det gick bra, tackar som frågar! Jag höll, inga krämpor, alla 6 kast gjorda och ett resultat på 42 meter summerar att jag kan vara nöjd! Jag var mer ojämn än jag brukar dock, 3 ogiltiga 2 kortare och ett på 42. Nu spelar det ju faktiskt ingen roll hur de andra kasten är, det längsta räknas, men jag är van vid att vara stabil och köra 6 kast på ungefär samma längd! Idag var jag den yngsta deltagaren vilket är föga imponerande i jämförelse med den äldsta, Kerstin 88 år, still going strong! Hn kastade slägga och stötte kula idag, hon har x antal rekord genom åren, svenska rekord, världsrekord. Jag frågade om hon skulle med till VM, nej hon håller sig på hemmaplan då hennes man inte är riktigt bra och så har hon ju trädgården, huset och så lite atros, ja det kunde ju vara vilken 45 åringen som helst! Hon är grym, om jag kastar 19 meter i slägga när jag är nästan 90 så kommer jag vara skitnöjd! 

Delar av min hejaklack var såklart på plats och efter jag tävlat åkte vi ut till vår fd granne Lennart på Lönsbodavägen för en kopp kaffe! och jisses vad han blev glad, tänk att vi kan glädja någon annan genom att bara dyka upp, det borde också alla bli bättre på, speciellt till äldre, de behöver det, de mår bra av det och de uppskattar det mer än andra. Det var lite märkligt att se "sitt hus" fast det inte är det längre, det tyckte vi alla. Det känns som en evighet sedan vi bodde där, men det är ju bara lite över ett halv år sedan, märkligt det där. 

Lennart vet vilken Kerstin är som tävlade idag, " ja hon är något äldre än mig och har alltid varit aktiv" , ja det stämmer bra. Lennart satt på sin rullator när vi kom idag, han satt vid vägen som om han väntade på någon, vilket han inte gjorde, men hans ögon lös upp när han såg oss och sa genast at han hade väntat på oss och att vi absolut skulle köra och parkera bilen så han kunde sätta på kaffe. Jag minns när jag precis hade fått Zeke, då passade jag ofta på att passera deras hus vid 11, då det alltid var 11 kaffe på den tiden Irene (Lennarts fru) levde vilket jag inte tackade nej till, kaffe, sällskap och en pratstund, så mysigt! 

 

Efter tävling och fikastund hos Lennart tog vi en cykeltur runt Asarum, Andreas visade oss hur vi hittar olika cykelvägar. Jag får fortfarande nypa mig i armen känslor över att vi faktiskt flyttade. Vi hade pratat om detta i så många år och nu blev det av. Men det betyder ju att vi är nyinflyttade, vi har flyttat och allt vad det innebär, jag hittar inte, vi testar, vi lär oss tillsammans, upplever nya vägar, nya rutiner och för Zeke är det fortfarande nya vänner, nya plaster, nya intryck. Zeke har tagit hårt att att vi flyttat, vilket jag förstår, han tycker det förra huset var bättre på många plan, och åter kommer till det ofta. Men han har hittat kompisar, han sticker iväg och leker, själv, vilket inte var möjligt i förra huset äns, cykla på gatan, dra till fotbollsplanen, få grannar på spontanbesök. Zeke hade sitt första kalas igår, med blandade vänner, några från hockeyn, några från nya klassen, någon granne och några från Olofström, alla han ville bjuda fick han bjuda - det värmde i hjärtat att se att han fått vänner här på det nya och behållit sina gamla.  

Vi jobbar alltså sakta men säkert in oss i vår nya ort, vårt nya hus, vårt nya liv, vi gör det tillsammans och jag älskar den resan!