OCR och Kärleksmums

 Söndag, jag både älskar och blir stressad över söndagar! Söndagar är generellt goa, lugna dagar, oftast inget inplanerat och sovmorgon är mer regel än undantag, trotts detta kvarstår faktum att det är sista dagen innan ny vecka drar igång med all kraft. Idag var vi i Ringamåla för att fika hos Andreas farmor, lika trevligt som alltid. Det är ljuvligt med de man fortfarande kan hälsa på utan att behöva ringa och bestämma ett exakt klockslag innan, precis som förr, så som jag upplevde det med min  mormor och morfar, de var alltid hemma och man kunde alltid komma förbi. Men min Farmor var inte lika säkert att hon var på plats, där var det bäst man ringde och kollade, hon hade mycket för sig och var en mer rastlös själ (likt mig själv). När vi körde hem körde vi om Kyrkhult för att kolla in den nya OCR banan vi jobbat med att få på plats, och nu börjar det verkligen likna något, om än att jag inte kan förstå hur man ska ta sig över vissa hinder, men det är en helt annan sak. I sommar ska vi köra OCR för första gången! 

Jag måste dock anpassa mig mer än vanligt i min träning framöver, kasta slägga och ha folk runt hela banan är ingen bra kombo för någon! Jag ska också göra mitt yttersta för att inte kasta snett och lägga släggan mitt på några av de nya hinderna. Jag är stolt över att vi fått till denna bana, snacka om utveckling och samarbete. Vi kommer få flera nya målgrupper att besöka idrottsplatsen, fler medlemmar, mer liv och rörelse vilket är bra både för folkhälsan och för klubben. 

Wille var sugen på kärleksmums efter maten så nu vi har bakat. Jag och småkillarna rörde ihop kärleksmums och muffins, nu är det ett evigt tjatande om "när är de klara", "nu då?", "nu har det gått en stund"  - men ja nu kan de väl få anses vara klara och svala. Så, om allt hade varit lite mer som förr hade någon av Er bara kunnat droppa förbi på en spontanfika nu när Ni vet att det finns nybakat, men man gör bara inte så länge, synd för er, mer åt oss ; )