Glamping och bilden av det!

”Det finns alltid två sidor av ett mynt” är ett utryck vi känner till, så är det verkligen och att det finns många sätt att uppfatta samma sak på. I dag har jag och mina killar: Zeke & Viking varit på vår årliga glamping. Det är samma sak varje gång. Vi längtar efter det, jag bokar och vi har en något romantiserad bild kring hur bra det var. Sen har man ju på något lustigt sätt förträngt allt det där som är mindre bra; bråken, psykbryten när inte minigolfen går exakt som tänkt, ”mamma,mamma,mamma” om vartannat HELA tiden. Min bild av att sitta i en solstol och lösa livets gåtor eller läsa en bok Vet jag faktiskt inte ännu hur den har etsat sig fast i min hjärna, för jag kommer troligtvis aldrig uppleva den totala avkopplingen.  Nu tänker ni ”du ska bara veta hur snabbt det går o barnen blir stora” JO jag vet allt det där, det är inte dem - det är jag!  Jag är för stirrig som person, jag fattar det och börjar inse att det kommer inget ”sen”, jag är så här, spelar ingen roll med ålder på barnen, jag kommer aldrig sitta still i den där stolen och filosofera och vara nöjd med det. 

Vi hade en fantastisk kväll, barnen skojade och  de började köra charader, Viking visade sig vara grym på detta, alltså han är så rolig den killen, om jag bara skrivit ner allt kul, klokt, funderingar han har, jag hade redan haft en hel bok. Hur som helst Viking gjorde mig på charader och jag tog det på typ två sekunder - 🤣 

Det här med att det finns två sidor av allt, Ni som följer mig på instagram såg vilka fina bilder på vår glamping jag la upp där och de är helt sanna och inte stagade på något sätt men det såg också ut så här: 

Massor med tvestjärtar, i taket, på stolar, i tältets fönster, ja lite här och där. detta tog inte udden av allt roligt vi hade, och man måste komma ihåg att detta är fortfarande ett tält, på marken, ute, i naturen där de lever massor med olika djur som kan ta sig in genom minsta lilla hål, men det väckte ändå en liten tanke hos mig att nästa år får det bli hotell. Jag minns också semester med oinbjudna gäster från när jag var liten, vagt minne, men jag tror det är sant - mygg i Norrland! 

Vi väljer vilken bild vi vill ge av våra liv och jag  tror många vill ge en bild av något de vill vi ska tro är deras liv, sorgligt ibland, framförallt för alla som inte har förmågan att tänka bakom bilden. Det finns så många som mår dåligt för de inte kan ge den där bilden av det där livet som vi tror att alla andra har, eller som kan ge bilden utan någon som helst substans bakom. Jag drabbas också, jag kan fastna i andras storys, komma på mig själv med att tänka "jag borde träna mer, gå ner de där kg jag gnäller om, fixa till hemma lite mer, ha den där perfekta bäddningen, vara mer entreprenör,  hänga mer på fina restauranger, köpa fina kläder, göra allt det där som andra gör" men jag kommer oftast fram till att jag har inte tid! Jag är upptagen med att skapa innehåll i mitt eget liv, skulle jag jämföra mig eller hålla på att "tävla" i det så skulle det ta för mycket tid, och det är något jag inte har för mycket utav. 

Så ja vi hade ett bra dygn med glamping oavsett om vi delade tältet med tusentals andra denna gången, Havet var lika varmt för det ,maten god, servicen bra. Vi väljer vad vi ska fokusera på och framförallt vilken bild jag vill att minna barn ska komma ihåg.