Friidrottstävling

 Dagen började med att äntligen få vara på en tävling igen. En idrottsplats fylld med  aktiva och supportar till dem. Vi, jag och Andreas, har inga barn som fastnat för friidrott så jag har därför ingen "egen" anledning att vara där förutom att jag har äran att vara med och träna dessa härliga kids. Idag visade de verkligen vilket ljuvligt gäng de är, jag vågar säga att KSK hade utan tvekan den största hejaklacken för dagen, alla hejade på alla - så ska det vara. Dessa ungdomar har på grund av pandemin inte tävlat på 2 år, de har blivit starkare, längre, utvecklats och mognat, grymma insatser idag! Det hade klart varit lättare att engagera mig mer om det vore så att mina barn hade valt denna idrott, ändå sitter jag i styrelsen och är tränare, fortfarande oklart hur det gick till, jag hade ju inte tid ; )!

Jag har som sagt inte mer tid än till det jag gör nu, men jag önskar att jag kunde göra mer, det är oerhört viktigt tycker jag med fungerade och rikt föreningsutbud. Jag hade aldrig varit med om allt kul jag fått vara med om, eller nått de nivåerna jag gjorde om inte det fanns föräldrar som ställt upp, mina egna först och främst som la ner massor med tid i föreningen och min och min brors utveckling, såg till att allt fungerade runtom, att vi fick skjuts, åkte på läger, hade rätt utrustning, fick i oss mat, värmde upp när vi skulle, var på plats i tid, ta medgång men framförallt också motgångar. Det är så mycket mer än att bara vara duktig och ha talang i en gren. Du kan ha hur mycket talang som helst, men får du inte möjligheten eller har stöttning hemifrån är det svårare, absolut inte omöjligt, men svårare. 

Det kommer kanske en dag när jag måste engagera mig mer i någon av de föreningarna mina barn väljer att vara aktiva i. Just nu är det Zeke som står för flest aktiviteter, Hockey, innebandy och det senaste är fotboll. Viking är med på skytte, där är hans pappa aktiv, så det löser de, Tindra har haft ridningen tidigare här i Olofström, numera gör hon det hos sin mamma med eget stall och hästar. Så vi får se var det blir att ni hittar mig i kiosken framöver. Det är nämningen den bilden jag har av andra idrotter, att man som föräldrar tvingas stå i kiosken och vara parkeringsvakt lite då och då. Det blir säkert kul det också! 

Att vara på en idrottsplats hela dagen gjorde att jag blev lite rastlöst, jag måste också göra något fysiskt! Jogging tur fick det bli efter ett misslyckat försök att få ihop en padel match. Inget tempo att skryta om men en podd i öronen och ett steg framför det andra gjorde att det blev stabila 8km ändå - sjuk nöjd! och så fick även jag till en "prestation" idag.