Bara människa!

Jag tycker ibland att jag väger på tok för mycket och fläsket dallrar lite väl bra, jag kan fokusera mycket på att gå ner i vikt och kunna komma i ”just de där jeansen” att se ut som jag gjorde ”på den tiden” eller ”den bilden” - ja jag kan tänka så men jag kan också tycka det är det meningslösaste och töntigast som finns! 

När jag dör kommer inte en enda person bry sig om vad jag vägde vid olika tillfällen i livet, kanske de som ska bära min kista kommer muttra men i övrigt vågar jag lova att detta inte är en snackis på minnesstunden! 

Jag kan nog minnas att jag varit lite större i storlek hela livet, men aldrig, aldrig ha jag låtit det bli ett hinder eller låtit någon annan bestämma hur jag ska se ut , och jag ska ta mig tusan inte börja nu, mitt i livet! Att vara hälsosam och tänka på mat ur ett annat perspektiv det är en helt annan sak, att äta nyttigt kan jag göra utan vikthets. 

Jag gillar hashtaggen #Sizelycklig, och jag respekterar att den storleken är olika för alla, för vissa är de superviktigt att hålla en vikt, helt ok, men det ska vara lika ok för de som prioriterar annat.

Size, jättegravid närmare 100 kg 

Någon månad efter förlossning ca 78kg

Sommar 2016, ca 72 kg 

Nu försöker jag förlika mig med vad som känns rimligt just här och nu för en Stressad och förvirrad tvåbarns mamma i medelåldern. Jag är frisk och lycklig - det räcker kanske så!