Ute å flyger

Vi har just kommit hem efter en minisemester i Stockholm, jag, Andreas och bebis Zeke har varit i huvudstaden fredag- söndag. Som ni vet funderar jag mycket så även denna helg, först funderade jag på varför "utsätter" jag mig för detta, är det verkligen inte bättre att stanna hemma och ha det lungt och skönt? Vad är verkligen semester ? Återkommer till denna frågeställning längre ner

 Som de flesta av er också vet jobbar jag med hotell och ibland är det bra att vara på andra sidan det vill sägs vara gäst, så jag kan fundera ut varför vi bor på hotell överhuvudtaget och vad som är viktigt - väldigt nyttigt! Man kan egentligen säga att jag jobbade hela helgen med konkurrentanalys, studiebesök, utvärdering och diverse mat och dryckes provningar - jobbigt värre! 

Som jag nämnde ovan var jag först lite skeptisk, är det värt pengarna och tiden? Packa, bära, köa, svettas, stressa oroa mig för vad omgivningen ska tycka, exempelvis vet jag att ingen som flyger flygplan vill hamna brevid "ungen"  (Ja det är skillnad om man bara är två vuxna eller åker med barn) 

Men så gick det ett dygn och då slog det mig hur skönt det är att bo på hotell och bara vara. Tar alltså minst en natt innan jag kan koppla av, slutsats är att alla borde boka min 2 nätter! Jag gillar att bo på hotell där jag inte behöver gå utanför byggnaden för att få mina sinnen tillfredsställda, utan det är nice att bara "hänga" och vara, detta kräver också att man inte har massa saker inplanerade och massa måsten. 

Att ligga i hotellsängen och kolla tv, att ta sig tiden att bara göra det, äta godis i sängen - hur offta gör ni det? Händer Inte  hos oss! Att inte bädda, inte plocka med frukost, disk, inte behöva städa, tvätta eller handla är ganska avkopplande. Att beställa sin mat och dryck och få den serverad är lyx. Att få uppleva vackra miljöer är en bonus och inspirerande. När barnen är stora kanske jag tilloch med ska unna mig att läsa en bok. 

Att åka med bebis Zeke gick bra, han finner sig i de flesta miljöer och flörtade både med frukostpersonalen och flygvärdinnorna. 

När vi åkte både dit och hem var det några barn som flög själva, vissa hade varit hos mor/far föräldrar över lovet och vissa hade varit hos sin andra förälder, när jag hörde deras avsked och såg en och annan uppgiven min brast nästan i gråt själv, det var både sorligt och fint på samma gång. Fint att de haft tid tilsammans och säkert haft jätteroligt men sorligt med avsked, speciellt de som sa "hej då pappa" vet inte varför men jag tyckte det var så ledsamt. Kanske Kan jag relatera för jag vet själv hur jobbigt det är att vara ifrån sitt barn, att jag själv har barn som växlar varannan vecka, kan vara det....