Komma ikapp

Lever i 180 knyck känns det som idag: kör till dagis/skola/ jobb, gör allt jag ska och allt som poppar upp, försöker varjedag uträtta något nytt och "extra" ligga steget före för att inte hamna efter, ändå kommer jag inte ikapp, hem, hämta, mat, handla, aktiviteter, möten,leka, natta,jobba lite till. Kommer dock inte ikapp! 

Med distans till det så tror jag inte man ska komma ikapp! Jag kan rellateta detta i så mycket, jag vill hela tiden komma ikapp och helst vara klar innan, men jag borde acceptera att man inte gör det, det är liksom det som är livet, eller ?? Finns det kurser att gå för att lära mig acceptera det eller är det psykologen nästa ? 

Det är inte så illa som det låter, jag tror de flesta kan rellatera till att de önskar att dygnet hade fler timmar och att man inland känner sig otillräcklig! 

Igår hade en kollega med sig kladdkaka till jobbet, hur gulligt är inte det? och så gott det var -det är verkligen de små sakerna som gör det, speciellt på en arbetsplats. 

Det kostar inget att le, vara glad, säga snälla saker, uppmuntra varandra, men det kostar oerhört mycket om det är tvärtom, både i pengar men främst i energi! Livet blir lite lättare och roligare om vi bara var lite mer öppna och förstående mot varandra, skriver "bara" för svårt är det inte om vi bara vill. Kommunikation, det är oftast där det brister, prova prata med varandra om inte om varandra. Nu är jag tacksam för att jag har två fina arbetsplatser med god stämning och en välvilja

Dagen till ära lägger jag till nr NYC bild tagen från vår bröllopsresa, med hopp om att kunna åka till USA många gånger till i livet.