Målet för veckan

Denna veckan nådde jag mitt mål på 1,5mils löpning, det var minsann flera månader sedan, härligt och ack så nödvändigt.

Denna veckan har bjudit på lite av varje och väldigt mycket av allt! 

Så här är en sliten Ida: 

Vid några tillfällen har min gräns varit nära och min man har nog redan googlat fram nr att ringa för att få mitt psyke bedömt och omhändertaget. Det är vid dessa tillfällen löpningen är som medecin och nödvändig för mig. 

I torsdags var jag i simhallen med mamma på kvällen. Simma lite längder, bubbla och basta sen kännde jag mig avkopplad och avslappnad - innan badet var jag helt uppsnurrad, mest pågrund av besvikelse jag känner inför människors agerande eller kanske jag ska säga icke agerande, gång på gång kommer visar sig vissa vara "slö fisar" som väljer att vara passiva när andra får slita häcken av sig! Jag ska inte rabbla upp fler saker som gör mig irriterad för då kommer det fram igen, och nu har jag spenderat tid med att förtränga. 

Vissa får gå på bordet.