Nutid, dåtid och framtid

Är detta lyx eller missär, det är som vanligt en inställningsfråga! Min son frågade igår, "är det skönt att vara hemma mamma?" Både ja och nej svarade jag, jag har så ont så jag kan inte göra annat, och skönt är det absolut inte. Jag kan inte gå rakt än, jag har inget val än att vara hemma och då är det skönt att kunna vara hemma, men så både ja och nej. Att bara hemma och vila är inte så lätt. Men vilken lyx jag har som kan göra det, som har familj som hjälper mig så jag får vila kroppen.  

Det har nu gått 3 dagar sedan operationen och jag var absolut naiv inför och tänkte att detta har jag läkt på 2-3 dagar sedan är allt frid och fröjd. Men som jag skrev i tidigare inlägg fattade läkaren att jag var tilltufsad och att detta tar längre tid varpå jag fick 2 veckors sjukskrivning, inte enligt min plan då allt jag skulle göra denna veckan såklart är inbokat på nästa. Men jag har noll övertro på mig själv och fattar att jag är helt utbytbar, så självklart finns det inget som inte löser sig utan mig, det kommer allt göra (inte lika bra ; ), men det är en annan sak!) 

Kroppen är fantastisk, det sa läkaren upprepade gånger till mig efter, operationen, att detta kommer bli fint, kroppen kommer lösa detta, bara jag ger den lite tid. Jag har varit så förskonad genom livet, men nu börjar den få erfarenheter av både det ena och det andra. Alla ni som fött barn vet att det är nog bland det värsta du kan utsätta din kropp för, jisses, finns ju inte en cell i din kropp som inte fått vara med och jobbat under den tiden. Det är en pers, en prestation utan dess motsatts. Helt galet att kroppen håller för det, jag tvivlade aldrig på min kropp under förlossningen, jag tvivlade på min knopp däremot, har jag psyke att fixa det, fixar jag smärtan? Vet vi vad, man har inget val, det bara sker. helt fantastiskt. 

Nu har jag varit med om min andra operation, för mig är det stort, för min kropp är detta stort. Det märks på återhämtningen, inte alls som med blindtarmen eller förlossning heller för den delen. Men det ska bli kanon detta med. Att jag fått ut en del som faktiskt var inflammera på insidan känns extra bra, kunde gått illa det där.  Men det här med att bli sövd och sen poff vakna och värsta ingreppet har skett det är lite läskigt. Jag tror min kropp inte alls är van vid att släppa taget, inte alls van vid att inte vara medveten om minsta andetag, jag tror att hela den processen är ett trauma för min kropp, som den nu jobbar med att komma tillbaka ifrån. 

I morgon ska jag röra mig lite mer och köra bil själv, det har jag bestämt. Loke får jag hjälp med, fattas bara att han ser en ekorre och drar iväg mig så mina styng på magen spricker eller värre, stygnen inuti spricker. Nu tror jag inte det är så stor risk, han har aldrig dragit omkull någon under 2 år innan och mina armar är det inget fel på, men jag får ändå hjälp med honom och tar tacksamt emot det. 

Har många funderingar när jag går hemma, mer än vanligt, om nutid, dåtid och framtid. Om hem, familj och jobb, om högt och lågt, om gardiner, mattor och livsval. Jag har haft glädjen att ha båda mina barns utvecklingssamtal nu, det har allltid faktiskt gett mig mycket energi, jag är stolt över mina barn, vilka de är och vad de gör. Det kvittar mig om de har A eller E så länge  de grundläggande sakerna jag värderar högre bockas av, vilket det gör. Jag är nöjd, Förr fick jag alltid äran att följa med Tindra på sina, det gick också  alltid bra omdöme, men det var också alltid meck varje gång, då jag inte är målsman, tröttsamt så här 2020+, men det gick under de åren med lite övertalning. Alla barn är olika, men vissa saker är ändå så lika. det har väl inte undgått någon som läser här att vi har 4 barn med 4 helt olika föräldrar uppsättningar. de är så olika men ändå så lika och det viktigaste, så fina tillsammans. Syskon är bland det viktigaste man har i livet, de är de enda som följer en genom förhoppningvis alla åldrar och faser i livet. Det är både något som är absolutr jobbigast i våra barns liv, att de inte alltid är tillsammans, men också det som gör att de har så fin relation. Viking han inte köra hemifrån idag förrän han undra när kommer han igen? Når kommer viking tillbaka? Zeke vill gärna ha syskon tryggheten, han älskar när alla är här, det gör jag också.