Gotland nr 3

Det här med att lära nytt! Jag älskar generellt att lära mig saker, men att lära om, det är något helt annat. 

Jag har nu blivit en MAC användare, jag har haft supersvåra att släppa PC, vägrat i flera år, inte orkat lära mig ett nytt gränssnitt. Men nu kom en naturlig chans som jag var tvungen att ta om detta skulle ske, now or never!  Jag har i ärlighetens namn inte lämnat in min PC än, jag är inte redo riktigt och i synk. Jag skyller på att att jag inte har fått över allt ännu, allt ska över för att få en smärtfri vardag, inloggningar, dokument, sidor, bilder, presentationer, nä inte klar än. Jag ska göra mitt yttersta för att vara redo efter helgen och har fått en bra start, skriver på den nu. 

I skrivandets stund sitter på Gotland med min man, igen, tredje gången i ordningen i år, jag tar igen alla de år jag inte varit här. Vilka fina dagar vi haft, kvällarna har varit som ljumna sommarkvällar, det känns som utomlands att vara här. Frågan är om det är just för att man är borta som det känns som det, eller är det något annat? Det är något visst med ön, det är det, det är bara en ljuvlig plats, Visby framförallt. 

Barnen är med sina andra föräldrar och Zeke har varit med min mamma och pappa, de har delat upp helgen. Fast vi har det hur bra som helst så kan jag inte hjälpa att jag har ständigt dåligt samvete när jag är borta. Men jag vill gärna tro att det är roligt för båda mina föräldrar att få tid med sina barnbarn, men också nyttigt för Zeke. Mina föräldrar kommer ha en helt annan relation än jag hade med mina mor och farföräldrar, fast den var hur bra som helst så inget som fattades mig alls men det var ju inte så att jag hängde med dem så mycket. De bodde inte så jag kunde gå hem där efter skolan, eller jag tror aldrig någonsin de hämtat eller lämnat mig på skolan eller aktiviteter, det gör mina föräldrar hela tiden. Jag hade inte klarat min vardag utan mina föräldrar det är en sak som är säker! Hur som, jag tänker också att om jag mår bra så gr mina barn det och om de mår bra så mår jag bra. Men samvetet försvinner inte för det, kan vara en mamma grej, upplever inte att Andreas har samma känslor för att åka iväg. 

Nu är det en vecka till jag ska opereras, om en vecka börjar jag fasta vid denna tiden. Idag har jag gjort det viktiga inköpet, en ny mysdress som jag ska ha på mig när jag åker hem från kliniken. Det kan tyckas märkligt men vissa grejer få jag in hockup på och då ska det bara ske. Så fort jag fått tid och besökt kliniken och fick reda på hur detta ska gå till var min morot för att minska lite på stressen inför ingeppet att jag ska ha en ny skön mjukisdress som jag ska leva i efter operationen. Nu är den inhandlad, här på Gotland såklart. Jag är faktiskt inte så nervös alls inför operationen, och det kan jag helt tacka den ljuvliga kliniken som detta ska ske på. Dock har en vän och kär släkting till mig meddelat att de patienter som har opererat bort gallan som hon jobbat med under sin tid på uppvaket har mått sämst av alla,mmmm, vi får se, jag är förberedd på att vara trött och sliten. För er som inte känner mig så väl var jag med om liknande operation för några år sedan då jag akut fick operera bort min blindtarm, det är ungefär samma procedur fast denna är helt planerad och utan pågående infektion eller smärta, om jag kan inte minnas att jag mådde så dåligt efter den. Jag minns att jag var trött och hade 3 hål på magen, som nu inte syns länge. Denna gången ska jag verkligen vara helt ledig i en vecka, på läkarens rekommendationer. Han sa att detta är ett ingrepp du gör en gång i livet och man ska ge kroppen den tiden, fast det är ett lätt ingrepp så sätter kroppen sig i trauma läge. Förra gången detta skedde var jag platschef i Mörrum och just då hade vi nästan stabsläge eftersom vattenflödena var historiskt höga. husen bokstavligen stod i forsen och vi fick in och riva bort en vall utanför med grävmaskin för att klara huset. Då fick jag ringa in en ersättare, som blixtsnabbt och plikttroget ställde upp och basade. Nu ska det väl mycket till om någon katastrof ska inträffa så jag inte kan vara sjukskriven den ynka veckan jag planerat, man vet aldrig, vattennivåerna i havet kanske stiger och piren hamnar i samma läge, hur sjukt (och osannolikt) Men det är inte helt ovant att det alltid händer något när man är ledig, något som inte kan vänta. Vi får se, om en vecka få vi se. Naturkatastrof eller ej, min nya mysdress är inhandlad! 

I morgon blir det att jobba från Hotellet, vi checkade in på Laila Bagges, Hotell Gutebagge idag, en recension om det kommer.