18 år, gallsten och jogging

 Jag hade en riktig mardröms natt med en gallstens attack from hell, igen! Det är nog 4 gången det händer mig nu och det är exakt samma sak varje gång, det börjar kring 01:30-02:00 tiden och så är hela förloppet slut vid 03:30-04:00 tiden. Det börjar med tryck över bröstet så jag knappt kan andas och allt är lite obekvämt, jag försöker ändå sova, men vaknar några timmar senare av att smärtan är outhärdlig. Det känns som om jag svalt en fotboll som sitter fast i mellangärdet och inget hjälper, sitta gör ont, ligga gör ont, jag försöker gå runt och dricka kallt vatten (för det har jag läst från en annan drabbad, att det kan lindra). Igår blev smärtan så stor att jag kräktes, om det bara hade hjälpt så hade jag gärna tagit det, men det gör varken till eller från, bara äckligt. Det varar alltså ca 1 h med max smärta sen lättar det för att max 2 h senare har lättat helt. Samma sak varje gång. Varje gång ligger jag i fosterställning i ca 30 minuter och funderar på om jag ska ringa 1177 eller kanske 112, men så googlar jag i stället och känner att det är så här det är och det finns ändå inget någon kan göra just nu. Jag hade en plan för lördagen, jag skulle hylla mångfalden och gå på Prideparaden i Växjö med Sparbanken eken kollegorna, men att köra själv efter en natt som denna det vill jag inte, inte pigg och glad för att vara social och som sagt köra själv fram och tillbaka, jag hängde på familjen på roadtrip istället, då jag bara kunde följa med, inte köra och bara vara med de jag älskar mest, min man och mina barn. Finns faktiskt inget jag gillar så mycket som att vara med dem och framförallt se mina barn glada, tillsammans. Vi gör mycket ihop och jag är ju rädd att den tiden börjar ticka snabbt, den tiden som de vill vara med oss, med mig.   

Jag håller nu tummarna för att natten som kommer inte komma sluta i fosterställning och smärta, och ska vi följa mönstret så har det än så länge aldrig hänt 2 nätter i sträck. Dels för att jag dagen efter inte vågar äta något som jag åt dagen innan och inte så sugen på det heller då det som bekant kom upp igen. Så statistiskt sett så borde jag vara fine i natt.

Idag testade jag jogga, slingan, jag höll, hälsenan höll, knät höll och ja det ska ju bara göras ca 20ggr till om ungefär 1 månad. Känslan idag är att det ska nog gå! Och jag tänker jag stannar vid den känslan just nu. Känslan sista månaden har varit, det här går aldrig! Så nu tar vi de positiva tankarna, håller kvar dem.       

Haft en fin vecka bakom mig men är stressad inför veckan som kommer redan nu. Ska jag vara ärlig så längtar jag till som en vecka, nästa lördag, då är allt över och veckan har gått, förhoppningsvis bra, men oavsett så har den gått. Hatar den känslan och vill ogärna ha den, vill ha kul och känna att allt jag gör är roligt och givande och det har jag svårt för när stressen och pressen tar över. Efter denna vecka så ska jag hitta en balans i det där, ska faktiskt tänka om och strukturera om lite. Lite ommöblering i livet.

Idag, 10 maj är en stor dag för familjen. Andreas äldsta barn fyller 18 år, Tindra fyller 18 år! tänk det, myndig! Tindra var 6 år när jag lärde känna Andreas, och ja 12 år har nu swishat förbi. Vi har gått igenom årskus, 1,2,3,4,5,6,7,8 och hala 9 innan hon flyttade till sin mamma på heltid. Tandläkarbesök, kalas, ridskola, friidrott, fotboll, utvecklingsamtal och så massor med vardag och allt där mellan.