Måndag

Kom just hem ifrån ett crossfitpass, svårslagen känsla av att ha tränat, att ha startat veckan med något jag mår bra av, ta ut mig, svettas, kämpa och ta i. Det är dock inte för inte som mitt självförtroende fått mig en liten törn av detta crossfitgymet, jisses vad de flesta är mycket starkare än vad jag är, de är så sjukt starka tjejer där, jag är imponerad och avundsjuk varje gång jag är där. Jag försöker tänka på att jag just startat, att jag minsann också kommer fixa de där coola bar muscle up, strika hand stands push ups och liknande övningar de där med magrutor klarar. Eller gör jag aldrig det, det kvittar men jag drömmer om att kunna, så en vacker dag kanske! Lovat att skrika ut det om det någonsin skulle gå. Hursomhelst, för vissa andra är säkert jag jättestark och för vissa är jag svag. Jag älskat att träna crossfit, det passar mig fint. Just nu kombinerar jag enbart crossfit med löpning och ska jag klara broloppet behöver jag lägga i en växel nästa år.

Jag har haft en bra måndag, en måndag med många möten, live och digitalt, konferenser, lunch med svärmor, hantverkare, sociala medier jobb och så lite städ på det, och sopor, jag går, tar mig tusan ut med sopor varje dag! Är det något jag tycker är trist så är det just det, att ta ut soporna, jag gör det hemma, jag gör det på jobbet, det tar liksom aldrig slut med just soporna. Denna veckan har jag lite mer andrum, jag hat blivit bättre på att säga nej, prioritera och finna mig i att det går inte att trycka in allt jag vill göra.

Jag är lite extra lycklig när det är måndag och Viking är hemma hos mig igen, det gör mig lite mer hel än den andra veckan. Det är en trygghetskännsla att ha sina barn nära, fast jag vet att han har det kanon även hos sin far så känns det alltid mer lugnt att ha honom nära. Zeke har jag nära hela tiden, han är konstanten i familjen, för alla, han är allas bror lika mycket, och han är den mest bortskämda ungen jag vet, nä det är han kanske inte, men han är minst och blir bortskämd av alla. Det är märkligt att så här stora och fina barn, de gör mig verkligen stolt, varje dag! De är fina människor, säger tack och förlåt, tränar och är roliga, det är det fina de är roliga människor att hänga med. Absolut kan de reta gallfeber på mig också, jag är orolig och ängslig för att de ska råka illa ut och tappa bort sig själva men jag försöker att inte visa det och att inte ta ut någon oro i förskott, återigen att bara kunna vara lite, inte ta ut oro för något som inte hänt.   

Alltså både träning och och båda sönerna hemma, hemmalagad middag och värdens snällaste man, kan man få en bättre måndag?