Ny vecka, ny sorg.

Att adoptera bort ett barn måste vara det tuffaste beslutet någonsin, att ge någon den osjälviska chansen i livet är stort. En chans till ett liv barnet aldrig hade fått uppleva annars är en osjälviskhandlig som för alltid kommer ligga i närminnet.

Jag adopterade bort min första hund! Min första bebis, min första och enda valp, jobbigt beslut, men jag har alltid varit trygg i att det var det absolut bästa för Henne! Svea fick de bästa föräldrarna någon kan få, en kärlek och omtänksamhet jag själv aldrig kunat ge. Självklart har det varit jobbigt att inte ha henne hos mig, men vid varje möte har jag stålsatt mig för att stå fast vid mitt beslut. Saknade  och tankarna om mitt eget misslyckande finns alltid kvar, men vetskapen om att hon verkligen var omhändertagen och älskad till max var tryggande.  

Igår fick Svea somna in, somna för gott! Svea som var den absolut busigaste hunden i sin kull, den charmigaste och mest egensinniga valp jag mött har nu gått till hundhimlen. Kommer aldrig glömma alla timmarna på brukshundklubben i Olofström, där hon var utmärkande på många sätt, jag har många fina minnen. Jag är förevigt tacksam för att hon sina sista år fick bo i en familj som satt Svea på en pedistal, blev behandlad som den drottning hon var och gav henne gränslös kärlek. 

Jag Vet faktiskt inte om jag någonsin vill ha hund igen! 

Detta året har har inte börjat något vidare, med svärfars bortgång och igår Svea. 

Begravningen för Mats hölls i fredags, gick bra, var fin, allt blev precis som jag ville, fantastisk service av Begravningsbyrå, Råsa blommor och Port Hotel. 

Vi har haft hela huset fullt av folk, fullt av familj, 10 pers sedan i torsdags. Det har varit supermysigt och välbehövligt tror  jag, vi har alla pratat, skrattat, gråtigt om vartannat. 

Nu är det åter en ny vecka och ja, hur ska jag beskriva det, jag finner faktiskt inga ord och är stum och helt förvirrad över min arbets situation, ska utveckla detta vid annat tillfälle, kan säga så mycket att tråkigt har jag inte!!!