Jag är tillbaka!

Först ikväll känner jag att livet har kommit åter till något som liknar det normala för mig! Jag har varit off i några veckor, min hjärna har nästan kokat över, mitt psyke nästan slagit frivolt och hjärtat varit halvvägs ut ur bröstkorgen! Det har varit mycket, extremt mycket med flytten. Vi har flyttat in i nya huset och ALLT vad det innebär, här var jag betydligt mer blåögd än i vanliga fall, det är otroligt mycket att fixa med och framförallt extremt mycket grejer att flytta när man bott på samma plats i 10 år och samlat på sig från lite här och där. Vi har även sålt vårt hus, så allt ska väck, allt! Och så renoverar vi två rum i skolan, vi lever just nu utan vardagsrum och sovrum, allt är lite provisoriskt. Som om inte detta vore nog så är det snart jul, Andreas reser lika mycket som innan och så jobbar jag heltid och lite till. 

Vad som fick mitt hjärta att gå söner mest var när vi var och hälsade på Zekes nya skola, då kom mina tårar, inte från Zeke, men från mig! De var jättefina, så trevlig fröken, fin klass och fin skolgård, så det kommer nog bli bra, men jag kände mig hemsk ,jag tar mitt barn från tryggheten han känner till och vänder upp och ner på hans tillvaro. 

Jag fick lova Andreas att jag ska pausa allt, alla mina "vanliga" krav, för att inte gå sönder och vara outhärdlig för familjen. Inga krav på mig själv att träna, jaga, eller annat, jag har fått pausa allt. jobba och flytta, det är vad jag har fokuserat på. märkligt blockerad man blir när stress nivån är uppe i halsen. 

Barnen är fantastiska, de fixar detta med flytten lätt som en plätt. Zeke är lugn och tålmodig, han har hjälpt till eller bara funnit sig i att vara med när vi har burit saker i mängder. Viking tar sig hit till Asarum för egen maskin, och det är 5 minuter till hans träning, lyxigt. Mamma och pappa har varit ovärderlig hjälp i flytten, utan dem hade toppplocket på mig rykt förlägne sedan. 

Idag är jag lugnare än jag varit på flera veckor, idag tog jag första jogging turen i de nya kvarteren, i den nya orten, på de nya gatorna, lite märkligt men helt ok. att faktiskt ha tid, eller kunna ta mig tid till en joggingtur kändes så befriande, äntligen på väg mot ett normalt liv igen.