Vardagslycka

Jag har blivit mycket mer lyhörd för att stanna upp och njuta av just det som är här och nu. Är det också åldern, en mognadsfråga, eller rent erfarenhets baserat?  Det är små saker, dofter, känslor, en händelse eller bara bara ett minne som poppar upp som få mig att må så där bra! Att vara vardagslycklig är viktigt för mig, de där stora kickarna i livet, det har jag fått i mängder, kanske mer än vad många andra har under hela sin livstid, och jag vet hur jag ska få dem om jag behöver men också hur jag hanterar dem om de kommer. Men lyckan är detsamma oavsett om det är stort eller litet, den där kicken är detsamma, ta tillvara på de små!  

Jag hade några moments denna helgen som gick där jag verkligen kände "wow, jag är verkligen rik"  rik på fina människor runt mig och vad mer kan man begära? Jag fick hämta rabarber av en nyfunnen vän, vi spontan stannade hos en av mina äldsta vän för att bara säga hej, vi fick kaffe av fina människor på deras skärgårdsidyll. Vi fick också spontanbesök hemma hos oss på morgonen, vädret var med oss och vi hade inga måsten, så en helg rakt ner i fina minnen banken.  

Just nu häpnas jag över mina barn och speciellt min stora son! Det händer mycket just nu, allt på en gång. Han blev stor över en natt känns det som. över 180 lång.  Han gör saker han aldrig skulle testat för bara några månader sedan, träning, joggar, hitta på saker med kompisarna som är mer "vuxna", vilka kläder han bär är helt plötsligt viktig, Han vill gärna jobba och tjäna pengar, vilket är en balansgång såklart. Det är inte helt otippat att våra barn tar med sig att det är viktigt att jobba, att det är det som gör att man sen kan köpa saker och ger en annan trygghet i livet, det har han tagit med sig, MEN han är bara 13 år och ska också vara barn ett tag till. 

Mer vardagslycka åt folket!