13 År
2010-02-20 kl 22:29 föddes en redan då lång och smal gosse efter en graviditet som gått förvånansvärt bra. Jag hade en incident, där jag gick igenom isen i vecka 30+, hemsk upplevelse, men inget hände med magen eller med Viking. Vet inte om han efter det blev förskräckt och bestämde sig för att inte komma ut, men efter 2 veckor övertiden blev jag igångsatt. Jag har min fd svägerska att tacka för att allt gick bra, hon peppade mig att ringa in och överdrev min oro, jag var dock mest orolig för vädret - det skulle bli snöstorm och Karlskrona var redan långt borta. Väl inne var det en lite småirriterad sköterska som poängterade att "vi kan inte ha alla oroliga höggravida kvinnor här"! Men efter de kollat visade det sig att Viking hade alldeles för lite vatten kvar och måste ut. Typiskt! En igångsättning är inte kul, ni som vet, när de kommer och trycker upp värkarna genom ett "enkelt knapptryck". Allt gick bra, efter 12 långa timmar (startade kl 10:00) och med bara lustgas som smärtlindring kom han så ut. Någon Svensk hade vunnit VM i skidskytte och snöstormen var i fullgång utanför fönstret, men det spelade inte mig någon roll, nu var han här! Vi hade inte kollat kön innan, så även det blev en överraskning. Jag skrev ner hur jag kände och tänkte under hela min graviditet, det är fantastiskt att ha nu efter då minnet tenderar att svikta lite. Eller ja både bra och mindre bra, jag blir också påmind om en del mindre roliga minnen, mest återkommande är hur ensam jag kände mig! Men efter den 20/2 2010 har jag aldrig varit ensam. Viking är och förbli min största trygghet och jag hans.
Att det nu gått 13 år sedan! Amazing! Fantastiskt tycker jag. Jag skulle inte vilja säga att tiden gått snabbt, det har den inte alltid och det är lite uttjatat att prata om hur snabbt allt går, det finns noll och nada vi kan göra åt det, det är bara en känsla. Det har hänt så mycket under dessa 13 åren.
Min stora sorg, som gör att det bränner bakom ögonlocken av blotta tanken är att jag missat halva hans tid, den tid han inte är hos mig! Jag kan inte tänka på det, blir helt knäck! Jag väljer att tänka att Viking har 2 föräldrar som funnits för honom, två dedikerade parter, som förhoppningsvis skapat en trygg bas att stå på. För Viking har detta varit extremt noga genom alla år, att det är 50/50.
Viking är en trygg kille, omtänksam, snäll, rolig, som få och faktiskt mogen i sinnet för att just idag inte fylla mer än 13 år! Jag är sjukt taggad på att se vad de nästkommande 13 åren har med sig! jag är medveten om att det kan komma några tunga år också nu framöver, men det tar vi som det kommer.
Han må då vara på väg att bli stor i många andras ögon, på en resa mot vuxen livet, så som det ska vara men han kommer för evigt att vara MIN Viking som gjorde att jag aldrig mer är ensam.
Kommentarer
Skicka en kommentar