Tvillinglös o Bebis!

 Idag är det Internationella tvillingdagen och den firar jag i vanlig ordning som tvilling utan tvilling! Men Ni förstår ju själva att det hade varit helt ohållbart om det funnits en till! En till som är som jag hade nog gjort att min storebror flyttat i 14 års åldern istället för just innan 16, och kanske mina föräldrar blivit än mer gråhåriga (vilket de knappt är som det är, men ändå). Skojar såklart om att det hade varit o hållbart, att inte ha en tvilling  är inget jag tänker på eftersom det inte varit en del i mitt liv, jag visste först om det i tonåren om jag inte minns fel. Just idag kan det vara spännande att spekulera lite och leka med tanken  hur det hade varit med en tvilling, som det var tänkt! 

Jag har en god vän som ska ha barn på nytt, hur kul är inte det?! Jag tycker kanske detta är roligast av oss alla! Nej såklart är föräldrarna lyckligast, men jag känner mig ändå lite som en del i hela äventyret. Jag har tom erbjudit mig att följa med in när det är dags, det hade varit så spännande. JAg vet inte om jag är avundsjuk på allt som ligger framför dem eller bara fascinerad över situationen. Det är en helt unik och magisk tid att vara gravid, speciellt på slutet såklart, det är så många steg och milstolpar med mätningar, ultraljud, glykostest, undersökningar ect. Jag hade gärna varit gravid igen, det hade jag inte haft några problem med, men att föda barn är en blandad känsla,  känslan att verkligen bara var fokuserad på en uppgift som kroppen är gjord för samtidigt som en fruktansvärd smärta man aldrig upplevt tidgare eller kan föreställa sig infinner sig, och  så klart stor lycka när allt är "klart". Trotts denna smärta så skulle jag kunna tänka mig göra detta igen, MEN det är det som kommer sen jag inte är beredd på igen, bebistiden, för andra troligtvis ljuvlig och mysig - det var inte det jag upplevde, eller tillät mig att uppleva, tyvärr! Nu hoppas jag mycket på min väns graviditet, att allt ska gå bra och att jag får bebis gosa hela hösten och sen åren framför oss!