Rötthår och kramp

 Jag är inte vansinnigt förtjust i mitt röda hår just nu, det är alldeles för rosa för min smak. So what to do? Jag var blond i många år innan jag fick för mig att nu ha rött hår, borde jag gå tillbaka? Att gå från rött till blond kommer kräva många sittningar hos frissan och jag är osäker på om det är det jag vill. Fortsätta med rött kanske? Jag gillade det orangea håret bättre än det nu urtvättade röd/rosa - det var dagens I-landsproblem. 

Nästa sak är att jag idag skulle vara lite smidig och visa på gott exempel på ungdomsträningen uppe i Kyrkhukt idag, så jag tänker att jag är väl med och utför samma sak som kidsen, och nu sitter jag här med kramp i vaden som inte vill släppa! 4,5 km löpning som uppvärmning, mångsteg (ni som vet, vi vet) och så 10 x snabba starter och sprint lopp på det för att avsluta med en festlig övning som kallades "bad boy" - det går ut på att vi spelade låten "bad boys" och varje gång just den frasen kom upp i låten skulle vi göra 2 burpees, hej träningsvärk!

Idag fyller min Far år, han är en av de berömda 56 orna, Ni vet de som lyckats här i livet. och det skulle jag verkligen vilja säga att pappa också gjort! Han har haft en idrotts karriär, alltid jobbat, inga skulder (tror jag) barn som han inte behöver bekymra sig om, barnbarn som ser upp till honom, pengar på banken, tak över huvudet och många som bryr sig om honom. Hälsan, ja den kan vara bättre men det kunde också vara betydligt mycket sämre. Zeke och pappa firade nog sedvanligt med ett besökt till Kickis café. 

På tal om det, Jag kan inte minnas att mina mor eller farföräldrar hämtat mig en enda gång hos dagmamma eller skola, inte heller att de kom och hämtade oss och "hittade" på något, jo Farmor och farfar minns jag hittade på saker, minns ivö färjan, kräftskiva. Sova över gjorde vi, inte jag åtmindstånde gärna, minns att jag tyckte det var lite otäckt att sova hos mormor o morfar i början när jag var mindre, det knarrade och var bara inte som hemma! Så här i efterhand är det såklart trist att det inte blev mer och tätare relation. Det gör mig såklart extra glad att mina barn har det med mina föräldrar, de ses ofta och är nära. Jag hoppas och tror att det uppskattas åt båda hållen, inte bara att det är jag som behöver hjälp, utan att det verkligen är att bygga en trygghet och relation. Om det skulle hända mig något, är det sköt att veta att det finns andra vuxna där barnen kan få vara och det är naturligt och en trygg plats för dem.