En bättre söndag

När min man väckte mig kl 8 i dag låg jag i min minsta sons säng, en våningssäng med madrass som inte är gjord för en vuxen som väger 80 pannor! Det händer lite då och då att minstingen vaknar på natten och vill att jag ska ligga bredvid tills han somnar, problemet är att jag somnar också alltid! Jag vaknar oftast 2 timmar senare av smärtan i rygg när jag försöker vända mig. Jag ska dock vara glad att han sover i den nedre sängen. Jag gick in och sov 1 h till i den "riktiga" sängen. Frukost och promenad följde på det. Jag brukar alltid titta avundsjuk på människor som är ute och promenerar när jag kör förbi, jag tänker att de ser så fria ut, fria att gå ut och ta en enkel promenad när som helst. Ibland ser jag par och då tänker jag att det ser så behagligt ut, ut och gå och prata om livet, va härligt - en dag är det min tur! Jag har varit duktig på att få till promenader de senaste veckorna, dels för att jag inte springer just nu när mitt knä ska läka, samt att jag tycker just nu det är så behagligt. Jag har även kunnat tima promenixer med min mamma, vilket är trevligt. 

Idag när jag vaknade, vaknad jag med känslor av saknad i kroppen, saknad av personer som funnits i livet som som jag kanske aldrig kommer träffa igen. Jag tror jag drömt om tider som varit. Det finns personer som jag önskar av hela mitt hjärta att jag får träffa någon gång igen, de flesta jag tänker på har med min tid i Växjö eller New York att göra. Jag blir innerligt ledsen när jag tänker på de band vi en gång haft och nu ingen kontakt. Det är tur att facebook finns, men det är inte samma sak och jag vet att tiden, den tiden, den kommer inte kommer igen. Det är fina minnen jag har, jag har varit med om så mycket fantastiska saker och lärt känna så otroligt fina människor så jag är egentligen bara tacksam, men lite sorgsen över saknaden. det är inte så ofta dessa känslor kommer över mig, jag stannar aldrig i det som varit, men ibland sköljer det över, och jag tänker att det är ett sätt att minnas.    

Tvätt, mat, disk, handla och städning, det görs ju lite varje dag av oss alla, vådligt Ospektakulärt. Vår nya hobby, min Zekes och Tindras  är att pärla och det har vi också hunnit med. Vi har pärlat pockemoon i alla färger, namnskyltar, fjärilar, glasskydd och Tindra har gjort julsaker, paket och granar.

Nu blir det Top Dog sen sova! 

Bilden nedan är från 22 år sedan och nya äventyr väntade bakom hörnet med min ständiga vapendragare Anna, my sister from another mother.