Busschauffören

 Idag när jag hämtade Viking slog det mig hur underskattat yrket som Busschaufför är, eller det kanske det inte är för er alla andra men för mig har det inte varit ett yrke jag ägnat många minuter att fundera på. Inte för att jag tycker det är ett dåligt jobb på något sätt, jag har bara inte ägnat det så mycket tanke. En funktion som bara ska finnas och fungerar i samhället, i synnerhet skolbusschauffören. Idag har det uppenbarat sig vilket fint yrke det är, hur viktig den är! Jag minns än idag Torsten, vår trogna busschaufför som körde oss till Ryd för lekis som det hette då, vi var alltså enbart 6 år när vi små från Fridfors började åka buss, vi var 5 st. Jag minns aldrig att Torsten var sjuk eller kom sent, han visste vad vi alla hette och var vi bodde så klart, han tog oss dit säkert och tryggt varje dag! Självklart visste vi var han bodde också, så är det i en by med 300 invånare. 

Det är en spänning för barnen att åka bussen, en känsla av självständighet och kontroll, för vissa kanske en fasa och oro om de tuffa killarna längst bak ska säga något elakt idag eller inte. Tänk vilken uppgift, köra andras barn till skolan, viktigt! Tänk spänningen första dagen, tänk att vara den som först stiger på bussen. Tänk att varje dag få mötas av ett och samma glada ansikte och någon som säger "god morgon Ida, kliv på", det minns man ju för livet. Att vara 6-7 år och åka buss hem är modigt, kanske lite läskigt, men tänk vad det barnen växer av att få klara av detta! Men det hänger på chauffören om det blir succé eller fiasko tror jag, ingen vill mötas av en sur min, någon som inte hälsar, någon man inte litar på, någon som kommer sent, tittar på mobilen när hen kör eller släpper av barn fel. När Viking började skolan i Högtfofta så uppmanade fritidspersonalen oss föräldrar till att inte dalta, inte köra dem, utan sätt dem på bussen från dag ett själva och låt de känna känslan av att få klara av det - bra tycker jag! Sen att det i vårt fall inte går så ofta då vi börjar jobba innan och jag bor i annan kommun är en sak, men jag tycker att uppmaningen från skolan var sund. Älskar vikings skola, det gör kanske inte han just nu, men en vacker dag kommer han få skörda frukten av en sådan skolgång.